Psykiatrin… ”Hembesök görs för att fastställa att du lever i social misär… När de snokat och får bekräftat att så är fallet kan dina problem härledas till rent psykosociala nedsättningar och du blir således ett fall för kommunen”…

Foto; Per Lundström

Varje dag bjuder på nya erfarenheter.
Varje dag ger nya perspektiv på livet.
Och varje dag är det alltid något nytt man lär sig.
Man blir visare, klokare och smartare, för varje dag.
Antingen så väljer man att se det som personlighetsutveckling, i mötet med nya människor till exempel (Ibland puckon!) eller så blir man mest förbannad och irriterad för att det hela tiden är något nytt att lära sig och få insikter om.

Och om man vill, och är riktigt cynisk och bitter, kan man alltid välja att se på somliga skeenden i tillvaron som andras kontroll, granskning, snokande och inspektion. Grattis till mig! Jag försöker att välja det förstnämnda eftersom jag är en levande och tänkande individ, men enkelt är det inte!

I ett mejl från min boendestödjare under gårdagen, skrev och berättade hon att hon äntligen fått kontakt med Psykiatrin på Rosenlundssjukhus här i Stockholm och det utan att bli vidare eller bortkopplad.
De frågade henne varför jag själv inte ringde dem och hon förklarade situationen; Att jag inte uppskattar telefonkontakt och att jag har drag av socialfobi. De ställde sig frågande till detta och märk väl; Det är psykiatrin jag skriver om här!
Hon frågade vidare, min boendestödjare, vad som sker med mitt ärende, hur det ser ut med kontakter, bedömningen av mitt tillstånd och utredningen för min person! Vidare frågade hon också om min vädjan att få hjälp, medicinering och rehabilitering.
Jag måste ju få hjälp! Hjälp mig!
Och det finns svar…

God Morgon… Några väl valda och eftertänksamma ord denna Fredag… Väl Mött / Arthur

”Jag lever på planeten jorden där människor bor.
Människor är inte perfekta. Har aldrig varit. Kommer aldrig att bli.
Så jag bär inte alltid rätt kläder. Och jag använder inte alltid rätt skor.
Mitt minne sviker mig ibland. Jag ser inte ut som en fotomodell.
Jag kan inte laga mat som en fransk kock. Jag gör inte alltid vad folk förväntar sig av mig. Jag är mänsklig. Jag är ofullkomlig.
Men det finns ingen annan som jag i hela denna vida världen.
Jag är unik. Jag är ett mirakel.
Jag vet att jag inte är perfekt, jag är ganska genomsnittliga.
Jag har inte en fantastisk figur eller en platt mage, jag är lite knubbig här och var. Jag äter ibland glass ur behållaren och gillar skräpmat också.
Jag kan ha min pyjamas på mej en hel dag och gå runt i hela huset.
Jag kan bo i sängen en hel helg och jag kan vara en enda röra.
Jag är fånig och ibland lite smått galen.
Och ibland säger jag fel och klumpiga saker.
Men jag låtsas inte vara någon som jag inte är!
Jag är den jag är, älska mig eller inte… du kan inte ändra MIG!
Och bara för idag, Jag duger och är okej som jag är”!

~Författare Okänd~

Foto; Arthur. Soluret i Alby