Psykiatrin… ”Hembesök görs för att fastställa att du lever i social misär… När de snokat och får bekräftat att så är fallet kan dina problem härledas till rent psykosociala nedsättningar och du blir således ett fall för kommunen”…

12987194_10207668735051110_7355785361182682138_n

Foto; Per Lundström

Varje dag bjuder på nya erfarenheter.
Varje dag ger nya perspektiv på livet.
Och varje dag är det alltid något nytt man lär sig.
Man blir visare, klokare och smartare, för varje dag.
Antingen så väljer man att se det som personlighetsutveckling, i mötet med nya människor till exempel (Ibland puckon!) eller så blir man mest förbannad och irriterad för att det hela tiden är något nytt att lära sig och få insikter om.

Och om man vill, och är riktigt cynisk och bitter, kan man alltid välja att se på somliga skeenden i tillvaron som andras kontroll, granskning, snokande och inspektion. Grattis till mig! Jag försöker att välja det förstnämnda eftersom jag är en levande och tänkande individ, men enkelt är det inte!

I ett mejl från min boendestödjare under gårdagen, skrev och berättade hon att hon äntligen fått kontakt med Psykiatrin på Rosenlundssjukhus här i Stockholm och det utan att bli vidare eller bortkopplad.
De frågade henne varför jag själv inte ringde dem och hon förklarade situationen; Att jag inte uppskattar telefonkontakt och att jag har drag av socialfobi. De ställde sig frågande till detta och märk väl; Det är psykiatrin jag skriver om här!
Hon frågade vidare, min boendestödjare, vad som sker med mitt ärende, hur det ser ut med kontakter, bedömningen av mitt tillstånd och utredningen för min person! Vidare frågade hon också om min vädjan att få hjälp, medicinering och rehabilitering.
Jag måste ju få hjälp! Hjälp mig!
Och det finns svar…

En passus i inlägget; Vi gjorde en egenanmälan för över fyra veckor sedan och ingen har hörts av, så av den anledningen försökte mitt Boendestöd få tag på dem och fråga vad det är som händer. Vid några tidigare tillfällen har de bara kopplat bort henne när hon ringt dem och vid något tillfälle har de sagt att ”mitt ärende är besvärligt” och då har de även hänvisat henne vidare med vår egenanmälan, till en annan mottagning.

12985484_10207671907570421_6202260393207913271_n

Foto; Per Lundström 

Nå väl, i alla fulla fall… så fick hon äntligen tag på dem igår och den information hon fick del av är mycket märklig, för mig obehaglig och lite skrämmande.
De vill göra ett hembesök hos mig, innan det avgör om de kan och vill hjälpa mig. Och jag begrep ingenting först, men min Boendestödjare förklarade vidare att de vill ”kolla upp” hur jag bor, vem och hur jag är, för med min bakgrund och med mina journaler har de förhoppningen om att jag lever i ett psykiskt kaos, i misär och i ett pågående missbruk, för de undkommer nämligen ansvaret då!

Hon har många års erfarenhet inom vården, av myndigheter och framförallt psykiatrin, min härliga boendestödjare, så hon vet hur de brukar göra för att kunna lämna över ansvaret till kommunen och Socialförvaltningen.
Hon skrev i sitt mejl till mig, bland annat; ”Hembesök görs för att fastställa att du lever i social misär (som fördomsfulla små människor utgår från att missbrukare och psykfall gör). När de snokat och får bekräftat att så är fallet kan dina problem härledas till rent psykosociala nedsättningar och du blir således ett fall för kommunen.”
De vill alltså kunna fastställa att de inte kan hjälpa mig, utan önskar lämna över ansvaret till kommunen, så att de slipper ”missbrukarjävlarna” och det oavsett om drogfriheten pågått, utan återfall och relativt smidigt, under flera år.
Är det inte sjukt? Är det här inte galet? Vad är det för FEL på dem?
Hon skrev också, eftersom jag ofta blir paranoid, rädd och ängslig; ”Hört den slutsatsen till leda och jag tänker spontant:
1: Välkomna till en verklighet (ditt hem) som grusar planerna.
2: Ge fan i att kränka människors privata sfär.
Alternativt KAN ju goda intentioner ligga bakom (men då ritar vi kors i taket”!!

tumblr_o4fcq6zbvw1uuyy36o1_400Jag är lite förälskad i min boendestödjare. Jag medger det! Hon är så förbannat kunnig, ”på” och påläst! Hon vet hur det fungerar och hon kan sin sak! Hon lyssnar och hon har empati! Och säga vad man vill om min livssoppa, men jag har fått bra kontakter, trots allt, och bra människor omkring mig som gör, vet hur man gör, kan sin sak och arbetar för min skull.

Förstår du uppförsbacken i allt detta?
Är du införstådd med hur mycket motvind och krig jag och mina kontakter inom Socialförvaltningen får utstå för att jag ska få hjälp?
Hela tillvaron och den här röran är absurd och jag begriper inte att det ska vara så här svårt och så här fullständigt omöjligt att få hjälp!
Det är vansinne! Det är fullständigt skruvat hur de får bete sig och gå tillväga för att slippa besväret med mentalt lidande människor.
Vad är det för fel på dem?
Vad har de för referenser när de tror att de kan klampa in i mitt hem, min privata värld, för att ”kolla upp mig” och se efter så att de kan får rätt och mer vatten på sin kvarn och säga; ”Vad var det vi sa! En gammal alkoholist och pundare som lever i sin egen skit! Detta får kommunen ta hand om! Inte vårt ansvar”! (Jag är dock ingen pundare och har aldrig varit. Dock är alkohol/sprit en drog! Alltid! Oavsett! Missbruk som missbruk och drog som drog, tänker jag!)
De är naturligtvis välkomna hem till mig! Jag uppskattar det inte, för bland det värsta jag vet är att ha okända människor snokande hemma hos mig! Men de får ta sig en titt, inspektera, och inse att de har FEL angående mig, mitt missbruk och min person!
Ledsen att behöva säga det, skitstövlar, men det ÄR psykiatrin som ska bistå mig och hjälpa mig tillrätta med det som inte stämmer i min skalle… Punkt!

13015126_10207671896450143_1281190717105979608_nSå, för att avrunda och knyta ihop dagens text och lilla livspåse, så är summan av det hela; Det handlar om min inställning och jag kan säga nej och bli än mer motsträvig, besvärlig och förbannad, men det kommer inte alls att tjäna mitt syfte i det här läget. Det är bara att hacka i sig!
Och som jag skrev inledningsvis kan man se på saker och ting på mer än ett sätt; Varje dag bjuder på nya erfarenheter. Varje dag ger nya perspektiv på livet. Varje dag är det alltid något nytt man lär sig. Man blir visare, klokare och smartare, för varje dag. Antingen så väljer man att se det som personlighetsutveckling, i mötet med nya människor till exempel eller så blir man mest förbannad och irriterad för att det hela tiden är något nytt att lära sig och få insikter om…

Ta hand om dig därute i världen!
Kriga på och var schysst emot dig själv!
Bjud någon okänd själ på ditt leende idag, någon som ser ut att behöva det, för det gör skillnad för någon!
På återläsande min vän och tusen tack för din uppmärksamhet!

Väl Mött / Arthur

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s