Du minns inte längre hur det känns att vara glad, att känna hopp och att längta.

”Det ska inte alltid vara såhär. Det som äter dig nu från insidan, det som gör så ont att du gräver naglarna i armens ovansida och känner hur magen vänds ut och in – det kommer att passera. Vad som än har hänt, vad du än har gjort, om det inte har hänt någonting överhuvudtaget och du har gjort ännu mindre – det kommer att passera. Om du är sprucken itu av sorg, riden av maran, hukad under skam över ett förfärligt misstag, om du svikit löften, valt så in i helvete fel, aldrig känt kärlek som kärleken ens från en mor eller far – det kommer att passera.
Du tror att det som är nu alltid har varit och för alltid ska bestå. Du minns inte längre hur det känns att vara glad, att känna hopp och att längta. I ditt huvud är mörker och den logiska fortsättningen är en avslutning. För din skull, för allas skull. Det blir bättre så.
Kära du som inte längre älskar livet. Du kommer att göra det igen! Du kommer att blunda och vända ansiktet mot vårsolen och bli sådär uppfylld av att finnas till. Du kommer att se tillbaka och känna den djupaste tacksamhet över att du fortfarande kan kliva upp på morgonen och dricka morgonkaffe och trampa på klibbiga makaroner som trillat ur soptunnan i köket”.

~Susanna Pettersson~
Skribent Aftonbladet.

Bara för att… / Arthur

Grubblande skapar problem som inte finns. Ibland, när man funderar och grubblar för mycket, skapar man problem som inte fanns där ifrån början…

Jag vakande så tidigt. Ordnade med svart beskt kaffe, tände ljus och rökelser och funderade över en orolig natt.

Det är ett evigt grubblande och just nu bebos jag av oro och rädsla.
Jag kan inte härleda det till någonting särskilt, men oroligt är det… i magen.
Kanske är det för att psykiatrin ändrat sig och önskar att få hjälpa mig och få ordning på mitt ärende, men det känns inte heller sant i bröstet… eller i magen.
Kanske är det för att jag är rädd, när psykiatrin fått hård kritik från högsta instans, efter alla mina skrivelser, att jag gjort någon ledsen inom vården… Jag vet inte? Jag brukar kunna känna när sanningarna är riktiga och faller ner i magen och blir till bomull… Det känns inte så just nu.
Men det blev väldigt tidigt och jag har druckit kaffe och tittat/lyssnat på nyhetsrepriser på SVT och fönstret har stått öppet så att jag kan höra alla fåglarna utanför.
Här om morgonen tittade en av grannens katter in genom fönstret, dock inte denna morgon. Hon får gärna hälsa på igen…