Det längsta inlägget på länge! Orden rinner ur mig och jag är mest arg och förbannad…”Det var värst vad du har diagnoser”. ”Det var värst vilka svårigheter du tycks ha”. Det retar mig som fan. Jag är jävligt arg, nu efteråt! Fuck You!

”Det var värst vad du har diagnoser”.
”Det var värst vilka svårigheter du tycks ha”.

Det retar mig som fan. Jag är jävligt arg, nu efteråt!
Jag blir så irriterad och det fastnar i huvudet och det går runt och runt och jag kan inte släppa det. Det han sa, läkar-jäveln, på Bedömningsenheten och Rosenlundssjukhus i veckan som gick.
”Det var värst vad du har diagnoser”.
”Det var värst vilka svårigheter du tycks ha”.

När jag nu fått ”landa” i det som skedde där på mottagningen, så blir jag förbannad! Jag blir galet ledsen! Jag upplever att allting som dessa två ”bedömare” av mitt mående, min psykiska hälsa och mina diagnoser, inte hade en aning om, var vem jag är och hur jag fungerar. De hade ju redan beslutat att jag inte var ”så värst lidande och sjuk”!
Deras utgångspunkt var att göra ner mig, fösa mig vidare till nästa instans och sedan försöka att få mig att inse att jag ”inte är så sjuk och så psykiskt instabil att jag inte klarar av att leva och låta det vara som det är”!
Det som stör mig är min egen tafatthet, min egen oförmåga att där och då, stå upp för mig och jag blir jävligt ledsen för att min ork inte tar mig ända fram till förmågan att säga ifrån.
Jag var ju för fan trängd. Jag var golvad och degraderad som man och människa och jag upplevde att dessa två utbildade och belästa människor, ironiserade över det som de kunde utröna av den information de fått om mig och mitt ärende!

Det är jag, två härliga och varma kattmagar och ett förbannat hårt köksgolv, som träbänkarna i kyrkan, och morgonen kan inte börja bättre!

Det är första Maj. Jag älskar och går fullkomligen sönder av kärlek till mina husdjur!
Jag fascineras av mina två katter.
Jag känner fortfarande att det är en ynnest och en förmån att få ha dessa två personligheter i mitt liv. Det är så speciellt. Det är så mycket av allting.
Det är så mycket kärlek och jag är så betagen, hänförd och förtrollad av dessa två. Tänk att få ha två små liv att ta hand om? Att just jag får se till att dessa två mår bra och har allt de behöver! Och att de älskar mig oavsett om mina dagar är bra eller inte. De ser mig, älskar mig totalt villkorslöst och de vill ha min uppmärksamhet tidigt, tidigt på morgon och de får hela mitt jag och hela min person att förfoga över, alla min uppmärksamhet, nästan, och det får precis som de vill.