Det längsta inlägget på länge! Orden rinner ur mig och jag är mest arg och förbannad…”Det var värst vad du har diagnoser”. ”Det var värst vilka svårigheter du tycks ha”. Det retar mig som fan. Jag är jävligt arg, nu efteråt! Fuck You!

1453483_254994517985495_2062219749_n”Det var värst vad du har diagnoser”.
”Det var värst vilka svårigheter du tycks ha”.

Det retar mig som fan. Jag är jävligt arg, nu efteråt!
Jag blir så irriterad och det fastnar i huvudet och det går runt och runt och jag kan inte släppa det. Det han sa, läkar-jäveln, på Bedömningsenheten och Rosenlundssjukhus i veckan som gick.
”Det var värst vad du har diagnoser”.
”Det var värst vilka svårigheter du tycks ha”.

När jag nu fått ”landa” i det som skedde där på mottagningen, så blir jag förbannad! Jag blir galet ledsen! Jag upplever att allting som dessa två ”bedömare” av mitt mående, min psykiska hälsa och mina diagnoser, inte hade en aning om, var vem jag är och hur jag fungerar. De hade ju redan beslutat att jag inte var ”så värst lidande och sjuk”!
Deras utgångspunkt var att göra ner mig, fösa mig vidare till nästa instans och sedan försöka att få mig att inse att jag ”inte är så sjuk och så psykiskt instabil att jag inte klarar av att leva och låta det vara som det är”!
Det som stör mig är min egen tafatthet, min egen oförmåga att där och då, stå upp för mig och jag blir jävligt ledsen för att min ork inte tar mig ända fram till förmågan att säga ifrån.
Jag var ju för fan trängd. Jag var golvad och degraderad som man och människa och jag upplevde att dessa två utbildade och belästa människor, ironiserade över det som de kunde utröna av den information de fått om mig och mitt ärende!

SAM_0110 (2)Jag kokar av ilska. Jag gråter av sorg.
Jag är så förbannat ledsen att jag går sönder…
”Det var värst”…
Enligt dessa två är jag ”feldiagnostiserad” och enligt dessa två kunniga, bevandrade och insatta människor inom psykiatrin, så är det ”bara” en nedstämdhet jag lider av och förmodligen en utmattning som kommer att gå över, ”om jag bara ser tiden ann”!

Jag är dubbeldiagnostiserad. ADD och Bipolaritet.
Dessa båda beskrivs, i mina utredningar och journaler, lite diffust och med något oklara riktlinjer för de kriterier som är upptecknade av någon pajas och förståsigpåare, inom psykiatrin…
Läkaren som gjorde utredningarna ansåg att det var tydligt att dessa diagnoser var det som bäst klädde mina svårigheter och hon ansåg att det var under dessa två som mina personliga svårigheter föll.
Dock har hon varit noga med att skriva, understryka och kort tillägga att diagnoserna i sig inte är ”skräddarsydda” för just mina svårigheter och att det i mitt fall inte är svart eller vitt. Och jag köper det! Jag tar det paketet som hon nedtecknat och som hon med korta meningar och få ord försökt att beskriva och förklara för dem som står utanför och skall se objektivt på mig och dessa skrivelser.

”Det var värst vad du har diagnoser”.
”Det var värst vilka svårigheter du tycks ha”.

Och vad gäller ADD så är den diagnosen i mitt fall väldigt exakt och precis.
De svårigheter som människor med ADD har kan kort beskrivas som motsatsen till ADHD; Introvert agerande, hög tankeverksamhet och energidränerande grubblerier!
Eller som jämförelse och kontrast till ADHD, där de utåtagerande, rastlösa och extroverta är det som är de påtagliga och det som ”syns” hos dem med just den diagnosen, så är det extroverta agerandet, inåtgående vid ADD, personen är mer sluten och utan förmåga att förhindra ALLA vardagliga och dagliga intryck! Det känns som en enkel och bra beskrivning av ADD.

10848019_683052191809154_6348555539885832497_n_552a7cba2a6b22a79a23bc39Min Bipolaritet tillföll mig eftersom jag är destruktiv, har långa perioder av nedstämdhet och depressivitet.
Det ”kriterier” som finns att tillgå för just den diagnosen, är en sifferskala och under utredningarna försöker psykologer och läkare att pricka in så korrekt som möjligt var på skalen ens problematik hamnar och hur de ter sig.
Varje liten siffra på skalan, i det här fallet endast två, så finns det exakt och precist beskrivet/dikterat hur ”personlighetsstörningen” skall se ut och vara, för att etiketten Bipolär skall vara aktuell.
Det som ställer till det är ju att alla människor är komplexa och att det egentligen inte går att etikettera människor utifrån några belästa personers uppritade riktlinjer, för hur diagnoserna exakt ska se ut. Det är ju nästintill omöjligt!
Och i mitt fall, vilket jag måste poängtera och understryka, så gjorde läkaren vid mina utredningar valet att förtydliga och kort beskriva övriga inslag som hon tyckte var mer korrekt med min person.
Det är alltså INTE ”Det var värst vad du har diagnoser”, utan mer ett förtydligande av hur jag som individ och enskild existens är, fungerar och vilka svårigheter jag har.

”Det var värst vad du har diagnoser”.
”Det var värst vilka svårigheter du tycks ha”.

Alla människor är komplexa och mångfacetterade.
Det går faktiskt inte att etikettera människor, och definitivt inte människor som mår psykiskt dåligt, med en enda ”label” för att på så sätt stoppa in människor i fack.
I mitt fall, för att förtydliga och vara så glasklar som läkaren bara kunde, så noterade hon även att jag har ”drag av” autism och socialfobi.
Det ÄR inte några diagnoser, det är ett förtydligande till de övriga två tillståndsbedömningarna! Men de som läser mina papper och mina utlåtanden stirrar sig gärna blinda på fåtal ord, de mer exakta benämningarna av olika ”sjukdomstillstånd” och kör fast i sin egen trångsynthet!

Det irriterar mig, nu efteråt, att jag som patient ska behöva förklara för ALLA inblandade hur det är, hur det ser ut och att det är stört omöjligt att alltid kunna sätta exakta diagnoser, beskrivningar och tillstånd hos varje sjuk individ! Och det stör mig som fan är att de som skall besitta kunskapen, vara pålästa och uppdaterade inte kan vara mer öppen, tillgänglig och ha en mer objektiv syn, än att de stirrar sig blinda på några få ord och sedan glömmer att se hela bilden och hela människan i en beskrivning på ett papper.
Själv upplever jag att dessa ”karaktärsdrag” som står skrivet i mina papper och läkarens anteckningar/utlåtande, stämmer väl överens med min person och mitt sätt att vara och uppfatta tillvaron!
Jag kommer att vidareutveckla det där i ett senare inlägg, för det blir ytterligare en uppsats för dig att läsa, men det är irriterande och det är svårt för mig som patient, i ett mindre bra mående, att på något märkligt sätt försöka att försvara mina tillstånd, min person och de svårigheter jag har, inför två bedömare med noll empati på en mottagning som jag själv hoppas ska brinna ner i det snaraste!

”Det var värst vad du har diagnoser”.
”Det var värst vilka svårigheter du tycks ha”.

IMG_2014Det som är glasklart för mig och som jag alltid hoppas att andra kan se och läsa, och med andra menar jag dem inom sjukvården och psykiatrin, är den komplexitet och det spektra som min person är uppbyggd av.
Min sanning och det som jag upplever är jag, känner jag att jag inte ska behöva förklara, försvara och rättfärdiga.
För mig är det en sanning och för mig är det en förklaring till varför jag är som jag är och varför jag gjort så otroligt många felval i mitt liv, men… med detta sagt så är jag inte alls låst vid alla de där orden, formuleringarna och yttrandena av en läkare som ställer diagnoser och gör utredningar.
Jag är, jag hoppas verkligen det, alltid beredd till förändring, öppen för förnyelse och nya insikter, men ta aldrig ifrån mig mina sanningar och ironisera aldrig över mig och min person, för det blir katastrof i mitt huvud!
Gör inte narr av det som jag upplever är förklaringar till mitt ”beteende” och ta inte ifrån mig det som jag känner är en bra beskrivning, på några A4, av mig, min komplexitet och min person…

Och jag önskar så… Jag önskar verkligen att jag sagt detta till dem som gjorde en tyst och tigande bedömning av mina svårigheter, för de hade inte en aning om vem jag är egentligen och de kunde omöjligt ha utröna detta på den dryga timmen som vi sågs och där JAG talade och lade fram mitt ärende…

”Det var värst vad du har diagnoser”.
”Det var värst vilka svårigheter du tycks ha”.
Fan också, vad trist att behöva möta och bemöta människor som är taskiga, ironiserande och totalt avsaknad av förståelse och empati…
Sorry, men Fuck You!

/ Arthur

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s