Ett välformulerat, viktigt och galet bra brev/mejl från min Boendestödjare, till berörda inom psykiatrin/vården…

Följande mejl/brev har min nyvunna vän Boendestödjaren författat. Jag har fått tillstånd att publicera det på min Blogg, eftersom jag tyckte/tycker att det säger så mycket om psykiatrin och ansvariga inom densamma! Jag är så oerhört glad att jag fått stifta bekantskap med denna färgstarka och härliga kvinna och hon jobbar hårt för att hjälpa oss utsatta människor! En eloge och ett tack!

Jag vill tillägga att jag är Arthur för mina närmaste! / Väl Mött / Arthur 

Du uttrycker att Janne säger emot sig själv genom att dels uttrycka att han är obekväm med att hans tidigare missbruk, av psykiatrin tas upp som en viktig variabel trots att Janne anser att det inte är aktuellt, tvärtom något han vill lämna bakom sig. Samtidigt nämner Janne att missbruk är en livslång problematik.
Jag förstår vad Janne menar utan att se några som helst problem.

Jag vill förklara och beskriva på vilka sätt jag försöker att ”lösa mina problem”, men avsikten i det här inlägget är väl kanske att bringa ordning och förståelse för hur ”problematiken” ser ut. Jag är en rädd människa och man.

Det är en jäkla röra på min mans köksbord.
Jag plockar fram saker, klister, papper, saxar, färger, pennor, linjaler… Men försöker dock att organisera och bringa ordning på allt mitt fantasirika ”skräp”.
Jag blir irriterad! Det är inte som jag vill ha det! Det är rörigt och oordning!
Jag gillar inte kaos och gytter, men samtidigt försöker jag att ignorera det, för det är ju ingen som dör på kuppen och det är kreativitet, men samtidigt så är jag en man av ordning och reda och jag blir lite grinig! Det är ju ingen som lider, förutom jag själv, och min man gnäller inte över det, men å andra sidan så säger han inte mycket om någonting.
Det är ju det där med känslor som är så svårt att tala om, bland annat, så vad han egentligen tycker och tänker får jag bara gissa mig till.

Röra och kreativitet… Kollage, kaffe och katter…

Och jag är ju bra på det där, att försöka tolka, läsa av och försöka att tyda vad mina medmänniskor inte säger!
Jag skrev igår, i mitt något för långa inlägg, om mina diagnoser och om hur läkaren jag mötte förra veckan på Rosenlundssjukhus, (skitstöveln), ansåg att ”det var värst vad diagnoser du har”… Jag har hängt upp mig på det där dessvärre… I alla fulla fall… jag försökte i det inlägget att förklara det där med ”förtydligandet” och ”detaljbelysningen” av mina diagnoser i mina journaler och utredningar, som läkaren valde att detaljbeskriva eftersom min dubbeldiagnos inte riktigt stämmer överens med kriterierna för just valda diagnoser! (Hängde du med?)
Och för att saker och ting inte ska misstolkas i intyg, utredningar och sjukjournaler, så valde nämnda utredare att lägga till sådant som hon uppfattade i mina personlighetsdrag.
Det har egentligen ingenting med mina diagnoser att göra, men det är ett förtydligande av sådant som hon uppmärksammade när vi möttes gång efter annan.