Det är en jäkla röra på min mans köksbord.
Jag plockar fram saker, klister, papper, saxar, färger, pennor, linjaler… Men försöker dock att organisera och bringa ordning på allt mitt fantasirika ”skräp”.
Jag blir irriterad! Det är inte som jag vill ha det! Det är rörigt och oordning!
Jag gillar inte kaos och gytter, men samtidigt försöker jag att ignorera det, för det är ju ingen som dör på kuppen och det är kreativitet, men samtidigt så är jag en man av ordning och reda och jag blir lite grinig! Det är ju ingen som lider, förutom jag själv, och min man gnäller inte över det, men å andra sidan så säger han inte mycket om någonting.
Det är ju det där med känslor som är så svårt att tala om, bland annat, så vad han egentligen tycker och tänker får jag bara gissa mig till.

Röra och kreativitet… Kollage, kaffe och katter…
Och jag är ju bra på det där, att försöka tolka, läsa av och försöka att tyda vad mina medmänniskor inte säger!
Jag skrev igår, i mitt något för långa inlägg, om mina diagnoser och om hur läkaren jag mötte förra veckan på Rosenlundssjukhus, (skitstöveln), ansåg att ”det var värst vad diagnoser du har”… Jag har hängt upp mig på det där dessvärre… I alla fulla fall… jag försökte i det inlägget att förklara det där med ”förtydligandet” och ”detaljbelysningen” av mina diagnoser i mina journaler och utredningar, som läkaren valde att detaljbeskriva eftersom min dubbeldiagnos inte riktigt stämmer överens med kriterierna för just valda diagnoser! (Hängde du med?)
Och för att saker och ting inte ska misstolkas i intyg, utredningar och sjukjournaler, så valde nämnda utredare att lägga till sådant som hon uppfattade i mina personlighetsdrag.
Det har egentligen ingenting med mina diagnoser att göra, men det är ett förtydligande av sådant som hon uppmärksammade när vi möttes gång efter annan.
Fortsätt läsa →
Gilla detta:
Gilla Laddar in …