Solen, solen och jag…
Jag sätter mig vid min underbara dator, som kanske skulle kunna fungera bättre, men dock, den tjänar sitt syfte, och jag skriver ner lite av alla de funderingar som jag haft och de få göranden som jag gjort. Mest ett virrvarr av ett ingenting.
Mindre intressant kanske, men jag känner att det blir en lättsam motvikt till de senaste inläggen på min blogg. Det kan göra vem som helst nedstämd… Mina inlägg och mina texter. Vi vänder skutan lite denna morgon!
Och det är Lördag morgon. Solen är på väg upp.
Det är kaffe, tända ljus, två katter, varav den ena stångas och önskar uppmärksamhet och jag har sällskap av min man och bästa vän vid köksbordet.
Katten får smek på magen emellan orden och meningarna, för mina husdjur får nästan alltid som de vill. De är lite bortskämda och bortklemade, och djur ska vara det. Mina katter är två av mitt livs kärlekar. Fascinationen över hur mycket kärlek dessa två skänker, är fortfarande en förundran…
Det har varit några dagar med oerhört vackert väder. Varmt. Ljust. Njutbart. Härlighet.
Jag har njutit av det och äntligen fått en härligt uppiggande fin färg på kroppen. Man ska inte sola, det är inte bra, men det ger onekligen en piggare och gladare uppsyn och nuna. Det är härligt med solbruna ben! Jag ser piggare ut. Gladare och fräschare, om jag får säga det själv!?
Jag har inte städat, även om jag har lovat mig själv att få det gjort. Idag kanske? Ett av de där tråkiga ”bordena” som hänger över en. Jag har gjort annat istället…
Jag har suttit ute och njutit av solen, kaffe och skön musik.
Jag har målat och kladdat på mina secondhand-inköpta ramar och jag har lekt med mina collage. Jag sitter med mitt hemmagjorda tapetklister, river, klistrar och skriver och det slår mig alltid; Vad är syftet och till vilken nytta? Varför håller jag på? Det är omoget och jävligt fånigt, viskar min inre röst, men ack så roligt märkligt nog.
Jag sjunker in i det jag håller på med och det blir mest märkliga och konstiga saker och ”bilder”. Men det slår mig ständigt; Varför? Till vilken nytta? För vad?
Jag har haft en älskad och god vän på besök. En eftermiddag häromdagen.
Det kostar på! Det har krävts återhämtning för det, vila.
Hon är lättsam och det är ingen större ansträngning att umgås med henne, egentligen, hon tillhör en av mina kärlekar, men jag ”går igång” per automatik och blir hur rar, trevlig och mysig som helst. Fasaden återupprättas och jag vill rädda mina vänner och min omgivning ifrån mitt dåliga mående. Jag anstränger mig som sjutton och det kostar på! Jag lär mig inte, uppenbarligen!
Jag har somnat på soffan framför teven ett par kvällar i rad, sittandes och min man och kärlek har bett mig att lägga mig ner i hans knä, för det ser så obekvämt ut när jag sitter upprätt och sover.
Sedan har jag varit vaken en stund, för att återigen somna på soffan, ensam, efter att min kärlek gått och lagt sig, för han arbetar ju! Och jag har vaknat med en katt vid sidan av kroppen runt elva rycket. Sover, sover och vilar. Och jag orkar inte! Det är så trist att jag sover bort mitt liv och det skapar ju dåligt samvete och ångest, för hur roligt är det för min omgivning, men en människa som vilar, sover, gnäller och är mest som en zombie. Deppig, sovande, vilande och i behov av återhämtning.
Foto; Per Lundström
I alla fulla fall, det har inte blivit mycket vettigt gjort de här dagarna. Acceptera det bara, tänker jag. Att finna acceptans för det, igen, och påminna sig om att det inte finns så väldigt mycket att göra åt saken just nu! Jag försöker att inte banna mig själv och vara tankemässigt elak, för det gör absolut ingen nytta. Det blir bara värre för mig och jag försöker att ignorera allt det där som egentligen bara är hjärnspöken hos mig.
Men jag försöker och jag anstränger mig, för jag gör saker ändå, tar en promenad, ordnar med ärenden, ordnar med papper och skriver mejl som måste skrivas och jag försöker verkligen att ordna, fixa och trixa för att ha ordning på livet. Och… just nu får det vara gott nog. Det duger. Det får vara okej.
På återläsande under dagen, på ett eller annat sätt, och var rädd om dig där ute i världen. Sänder lite värme, kärlek och mod, genom rymden och alla stjärnorna!
Tack för din uppmärksamhet och tack för din tid!
Väl Mött / Arthur
Vardagliga Anteckningar... 