Ett äldre inlägg som skrevs för över två och ett halvt år sedan… Då, när sommaren var vid sin mitt och jag insåg att jag fixar det här och livet vände på så många sätt, då var hoppet som allra störst… Väl Mött / Arthur

Vid tillfället som texten nedan skrevs bodde jag på ett av Stockholms Stödboenden för hemlösa, missbrukare, utkonkurrerade och missanpassade människor. Ett hus fyllt av förvirring, förtvivlan, hopp och väldigt mycket glädje. Ett sammelsurium av människor, sammanpressade på en och samma plats och där några få till antalet insåg; Detta är chansen, detta är tillfället och nu… Nu gäller det!

cropped-IMG_0062.jpgJag tar mitt kaffe och går ut på gården. 
Njuter av solen och tänker att vilken tur jag har ändå! 
Jag har en dörr att stänga om mig, dock inte min egen. Jag har en mugg kaffe att avnjuta i morgonsolen, men inte inhandlad av mig. Och jag har min säng att sova i, dock inte min egen! 
Men ändå… Jag har det! Jag har dessa vardagliga saker, prylar, grejer och ting. Det är befrielse! Det är tryggt!
Och jag kan välja att stänga om mig, eller njuta av morgonen på en bänk på gården. Jag gör som jag vill! Det är härligt…

Förra året vid den här tiden, då visste jag inte var jag skulle ta vägen. 
Jag somnade lite här och sov lite där och någon gång på ett härbärge i stan. Hos en vän, vars soffa blev min plats en stund.
Ett och annat hotellbesök och kanske något vandrarhem, utanför staden. 
Jag sov på bänkar, i tunnelbanan och på Centralen. Det sistnämnda uppskattades inte av polisen, som gärna såg till att jag flyttade på mig. 
Ständigt berusad för att stå ut. Ständigt påverkad för att komma undan mig själv. Alltid onykter självmedicinering, för att inte hoppa framför tunnelbanan av ångest och skam. 
För vid den tidpunkten hade jag valt att dö. 
Supa ihjäl mig var målet. Få försvinna…

Jag har tur… Jag har lyckan och möjligheten att få vara här.
Jag har glädjen att kunna njuta av detta… En bänk, solen och en mugg kaffe!
Det låter kanske som en klyscha, men det är så här det känns just idag! Jag har haft lyckan att få bli omhändertagen av de som vill mig väl, trots allt. 
Sedan att det kanske ”knasar” på en del håll för att komma tillbaka in i samhället, det gör inte så mycket. Det kanske ska vara så, för att kunna uppskatta allt när pusslet väl är lagt och bitarna är på plats. En tanke bara…

Och när jag sitter här på bänken, på bakgården och dricker kaffe ur en mugg som jag själv inte har köpt, då tänker jag på dem jag träffat och de människor som jag lärt känna en aning, i behandling, på tidigare Stödboenden, på avgiftningar och sjukhus. 
En del försvann in i missbruket igen. En del är döda. Andra har jag mött flera gånger och upprättat någon typ av kontakt och umgänge tillsammans med.
Och gemensamt för de flesta av oss som är på ”banan” igen, vi som verkligen ger livet, världen, samhället och oss själva en ny chans tillbaka, är tacksamhet! Tacksam för den hjälp vi får och det som erbjuds oss.
Naturligtvis finns det alltid de som aldrig är nöjda och som alltid finner det som är mindre bra att grotta i, förgöra och förstöra, för att använda mildare ord, klaga på och göra ner, men jag vet att de flesta av oss känner tacksamhet och glädje.
Just nu, på min bänk och i solen, så njuter jag och har känslan av att vara på rätt väg och på väg. Det tar tid att ”komma tillbaka”, men här är jag nu…

Jag har en dörr att stänga om mig, dock inte min egen.
Jag har en egen säng att vila i, dock inte min, för den är inhandlad av Stockholms Stad.
Och jag har en fin mugg att dricka mitt kaffe ur, dock inte inhandlad av mig, men ändå…
Jag har en bänk i solen, som jag inte behöver sova på, och en bakgård att sitta vid… Allt som allt, en bra dag.

Allt som allt, tacksam och glad. 

En schysst tillvaro ändå.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s