Man kan försöka att frikoppla det där, inte för att förringa sig själv på någotvis, men för att få ett större perspektiv och få en annan förståelse inför sig själv och andra…

12106948_619469774857785_6254039165431574370_n

Google-bild

Man måste ha ett panorama och en större överblick på livet.
Ibland snurrar man in i och trasslar in sig i, sin egen skit så pass mycket att man glömmer bort att se de och dem som för en helt annan kamp för livet och som finns i ens direkta omgivning.
Det är kanske inte så att man ska förringa sin egen kamp och sina egna krig, men ibland är det bra att dras upp och ut ur sin egen vilsenhet och se på andra med fräschare ögon. Se människorna och bryta sin egocentri.
Det handlar inte om vem som har det allra värst, vem som lider mest och vems sorg som är störst.
Det handlar inte om vem som bär det tyngsta oket och det har egentligen ingenting att göra med vem som har det största bagaget och det handlar inte heller om att tänka; ”De har det värre än jag! De har mycket mindre än jag själv”! Det är mer av den där sorten att få ett helikopterseende på tillvaron och livet och det är kanske lite av det där att se på andra människors situation och få det att inge en själv hopp, tro och lite mer livsglöd.

Det är en stor fet och härlig egocentri att vara deprimerad.
Det är oerhört jagcentrerat att vara ledsen, leva i det svartaste svarta och uppleva total meningslöshet.
Att vara deprimerad är en fixering kring det egna jaget och det påverkar hela ens omgivning. Ibland kan det vara av godo och nyttigt att lyfta blicken och se andra medmänniskor, jag menar verkligen se andra, för att bryta sig loss ur sin egen jagupptagenhet. Fortsätt läsa