Det var som om en sten föll ur bröstet och för första gången behövde jag inte stå till svars för hur jag levt och vilka idiotiska val jag gjort i mitt liv. Och att gråta inför andra människor är inte alls ”min grej”…

Foto; Per Lundström 

Fredag och livet fortsätter.
Kaffe, varma smeksamma kattmagar och skriva. Mer nyheter via internet och ”planer” för den här dagen…
Det blev inte mycket gjort under gårdagen och kanske att jag idag sätter mig ner för att måla eller skriva ytterligare. Skriva, orden och meningarna, är en del i befrielsen och återtåget till livet!

Eurovision Song Contest igår.
Mer teve, mer katter och glass. Jag tröstäter igen. Mycket. Det får vara okej. Det ger tröst för en stund, men också skuld och ångest. Jag har problem med min syn på min kropp och hur jag ser ut… Jag bannar mig själv för vad jag gör med den och för vad jag stoppar i mig! Men… Att äta tröstar och ger balsam för själen, för en liten stund, och att stoppa i sig socker ger lindring… Men, jag går snabbt upp i vikt och då trivs jag inte med mig själv, och av den anledningen får jag ytterligare ångest…
Men å andra sidan, just nu så är det så här och det får faktiskt vara en medicin för trötta hjärtan och sorgliga män. Jag försöker att intala mig själv att det är okej, just nu! Det går att göra annorlunda senare, när jag är på banan igen!