Jag gör som jag vill och ingen ser mig, ingen vet och ingen påverkar mig heller…

Dagar i soffan.
Jag har byggt en grotta där.
Bara jag. Ensam. Teven, stearinljus, rökelser och socker, socker, socker…

Jag är ensam i Bagarmossen.
Jag gör som jag vill och ingen ser mig, ingen vet och ingen påverkar mig heller. Ångest och skuld, naturligtvis, eftersom jag inte får någonting gjort.
Som alltid maler det i huvudet; jag måste, jag borde, jag skulle kunna och varför, varför, varför…
Det är skönt med ensamheten och det är skönt att kunna spela ut hela registret av nedstämdhet och ”offerkofta”…
Jag kan inte riktigt göra det i sällskap av andra.
Jag gör det inte när andra är närvarande.
I min ensamhet får jag andrum och jag kan göra som jag vill.
Av godo eller ej? Jag bryr mig inte om vilket.

Jag återkommer när tillvaron är enklare och jag är bättre…
Kärlek till dig, genom rymden och alla stjärnorna… / Arthur