Du förstår inte. Du kan aldrig veta. Du har inte en aning. Du vet ingenting… det är som skuggorna i klädkammaren och det förflutna surrar och snurrar som en sur utombordare i min hjässa.

IMG_1397Du förstår inte. Du kan aldrig veta. Du har inte en aning. Du vet ingenting.

Om jag sätter mig här och bara skriver något, så kanske det känns bättre?
Om jag låter mina funderingar och tankar bli till ord på min skärm, så kanske det blir lite lättare om hjärtat?
Om jag ärligt beskriver det inneboende kaoset och kanske att jag med mina ord försöker att beskriva hur min förvirring ter sig, så kanske att det lättar kring själen?
Så jag sätter mig ner vid köksbordet och grubblar…
Jag skriver dock inte vad jag tänker.
Jag tänker inte skriva ner det som rör sig i mitt huvud, för det skrämmer och det är mörkt.
Det är som läckande små trä ekor, som man ständigt öser vatten ur för att inte sjunka ner till havets botten, på svarta öppna vatten.
Det är skriande sjöfåglar som cirkulerar kring mitt huvud, som aldrig vilar eller slår sig till ro, och det är monster under sängen, som vill festa på min trötta själ och min utmattade kropp.
Mörkret, det svarta som skiftar i rökande grått, i mitt sinne, är som döden vid fortändan av sängen, det är som skuggorna i klädkammaren och det förflutna surrar och snurrar ständigt, som en sur utombordare i min hjässa.
Du förstår inte. Du kan aldrig veta. Du har inte en aning. Du vet ingenting. Fortsätt läsa