Bad en bön. Jag ber regelbundet och jag önskar svar. Jag upplever att ingen därute i Vintergatan lyssnar längre, ingen hör och jag får ingen respons. Tror jag…

Mitt i natten.
Det var svårt att komma till ro, att sova. Tankarna for runt som i en oändlig rondell och det gick inte att byta ut färdvägen. Samma, samma och likadana grubblerier. Svårt att somna om, så jag klev upp, tog en vacker filt från soffan, fixade en stor mugg kaffe och satte mig på balkongen.
Tände ett ljus och tittade på månen.
Letade efter stjärnorna på himlen! Vintergatan. Min gata… Universums oändlighet.
De syns inte så här på försommaren, pärlorna på natthimlen, men de finns där!

Bad en bön.
Jag ber regelbundet, och jag önskar svar. Jag upplever att ingen därute i Vintergatan lyssnar längre, ingen hör och jag får ingen respons. Tror jag..? Det skulle kunna vara så, att jag är så uppslukad och involverad i mig själv och i mitt mående, att jag missar alla tecken på att jag är hörsammad och inte alls ensam. Jag vet inte?
En orolig natt dock, med oroliga drömmar och skavande tankar.