Bad en bön. Jag ber regelbundet och jag önskar svar. Jag upplever att ingen därute i Vintergatan lyssnar längre, ingen hör och jag får ingen respons. Tror jag…

IMG_1659Mitt i natten.
Det var svårt att komma till ro, att sova. Tankarna for runt som i en oändlig rondell och det gick inte att byta ut färdvägen. Samma, samma och likadana grubblerier. Svårt att somna om, så jag klev upp, tog en vacker filt från soffan, fixade en stor mugg kaffe och satte mig på balkongen.
Tände ett ljus och tittade på månen.
Letade efter stjärnorna på himlen! Vintergatan. Min gata… Universums oändlighet.
De syns inte så här på försommaren, pärlorna på natthimlen, men de finns där!

Bad en bön.
Jag ber regelbundet, och jag önskar svar. Jag upplever att ingen därute i Vintergatan lyssnar längre, ingen hör och jag får ingen respons. Tror jag..? Det skulle kunna vara så, att jag är så uppslukad och involverad i mig själv och i mitt mående, att jag missar alla tecken på att jag är hörsammad och inte alls ensam. Jag vet inte?
En orolig natt dock, med oroliga drömmar och skavande tankar.

Träden är gröna där ute på gården. Djupt gröna och frodiga. Fyllda med liv, energi och kraft.
Jag ska försöka att träffa en vän idag. Min härliga vän Maria, som har en eldig, livlig och färgstark personlighet.
Jag tror att hon är en av de som känner mig allra bäst. Hon känner mig bättre än min man och kärlek. Hon vet vem jag är… 
I hennes sällskap kan jag gråta om jag vill.
I hennes sällskap kan jag vara hur trasig jag vill.
Tillsammans med henne är jag bara Arthur, oavsett hur livet ser ut och hon låter mig vara som jag är. Dock kallar hon mig för Janne… Förvirrande!
Men ibland kan hela hennes person ta för mycket plats i anspråk.
Hela hennes varande kan bli för mycket. Hon breder ut sig och glömmer bort sin omgivning. Hon hörs och hon syns. Hennes skratt ekar alltid överallt och hon är enkel att lokalisera och finna i en stor lokal. Hon är härlig och grann! Alltid där för andra, och önskar att få rädda och bistå med tröst och hjälp! Hon är mycket, för mycket ibland, och hon är ett energiknippe.
Men… det bra är att jag kan säga ifrån, säga till; ”Det räcker nu, ta det lugnt en stund. Tystnad. Tack”…
Jag får se hur dagen och morgonen ter sig, för jag vet inte vad orken räcker till. Det är inte alls en bättre morgon idag, än den i går, eller i förrgår och dagen innan det…

IMG_1668I morgon är det återbesök på Psykiatrin och Rosenlundssjukhus.
Vad ger det?
Vad kommer härnäst?
Jag litar inte på någon och jag har blivit lite paranoid med alla turer kring mitt mående och den så kallade ”Mentalvården” (Gräsligt ord!).
Den nya medicinen har inte givit några resultat och förmodligen höjs dosen i morgon i hopp om att jag ska finna ett bättre mående.
Just nu… Skit samma, är känslan… Men hoppas gör jag alltid! Det finns en lösning, det tar bara en förbannad tid att nå dit och det går åt mycket energi att finna lösningar!

Ta hand om dig därute i verkligheten och Vintergatan! Om du kan, bjud på ett leende under dagen, det kan vara avgörande för någon idag!
På återläsande och tack för uppmärksamheten! Väl Mött / Arthur

(Foto/Bilder; Arthur)

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s