Gårdagen.
Det blev en promenad i skogen.
Plockade runda stora stenar, från skogen, till rabatterna. Dekorationer.
Gick ner till vattnet. Fann Hundkex i vitt och gult. Gröna, vackra, långa, grässtrån, fick utgöra grunden och botten i min försommarbukett.
Två stora fång med vita, gula och gröna inslag, fick följa med hem, till uteplatsen, för att torka i solen och bara vara vackert ögongodis.
Det blev fint.
Glömde ta några bilder.
Somnade på soffan.
Dagen blev lång. Det blev för stora ambitioner. För mycket av allting och jag ”gick på” även om jag saknade lusen.
Jag; Mör och ont i kroppen.
Sov som en liten lammunge.
Soffan är skön.
Den behöver tvättas. Det blev ytterligare en kaffefläck på den i morse! När ska det bli av?
Mina gardiner har hängt i mina fönster i ett halvår nu, men jag… Jag orkar inte. Dessa vardagligheter som ständigt hänger över mig och som alltid gör sig påmint. Diskade i alla fall.
Har inte borstat tänderna.
Jag har inte kommit mig för att bada på snart en vecka.
Jag tröstäter.
Jag får sällan mina dagliga promenader och jag får inte städat och tvätten väntar. Vem bryr sig, egentligen? Är det någonting att hänga upp tillvaron på och få ångest för? Nej! Absolut inte!
Men… Dock kommer det som ett brev på posten; Ångesten, skulden, samvetet och det triviala i att ha ordning och reda, och vara fullständigt ”normal”.
Det ena ger alltid det andra och även om jag försöker att ignorera de där elaka rösterna i skallen, så hörs de och det blir ett förbannat virrvarr av; Jag gör som jag vill! Jag kan ”bara vara” och vara hur lat jag vill. Men det ser ut här hemma. Jag behöver bada. Och där for en dammtuss. Grustag i hallen och badrumsmattan är smutsig…
Jag trivs inte när det blir för stökigt och rörigt och samtidigt, just nu; Jag ORKAR inte!
Jag har fullt upp med att stå upprätt emellanåt och jag har fullt upp med att göra det där som måste göras, äta mat till exempel, och ändå hörs de där vrålen i skallen att jag är lat, ”borde göra” och ”varför kan inte jag som alla andra”…
Tröttsamt.
Jag är tröttsam. Livet är svårt och att överleva är svårare.
Trötthet och trött… Tröttsamt.
Väl Mött / Arthur
Vardagliga Anteckningar... 