Solen och en tunn filt i Tantolunden, igår. Jag är sommarbrun. Trött och ledsen. Det gör inget i sällskap av en god vän. Jag är bitter. Jag är less. Det finns väldigt mycket vackra människor överallt.

Citat om livetTidig morgontimma. Solen går upp över träden i parken. Grannarna samtalar tyst, tyst, på balkongen ovanpå. Alby. Morgonstund och bara jag. Ja, och katterna…
Sitter på balkongen med en varm pläd och kaffe. Pratade med Gud en stund. Kliade på en varm kattmage och funderade över dagen. Grät lite grann. Jag gör det, men ensam förstås… Det lättar lite, på skruvstädet i bröstet, så jag gråter ibland för lättnaden, att kunna göra det.
Det värker i bröstet. Sorg? Ensamhet? Oreda och kaos? Livsleda? Sorg..?
Ren sorg kanske?

Solen och en tunn filt i Tantolunden, igår.
Jag är sommarbrun. Trött och ledsen. Det gör inget i sällskap av en god vän.
Jag är bitter. Jag är less.
Min goda vän Maria. Sällskap. Dessa krav som vaknar. Bara mina hjärnspöken.

Det finns väldigt mycket vackra människor överallt.
I sällskap av min goda vän Maria, samtalade vi om livet, människor, familjen, vårt tidigare missbruk, sex och kärlekar.
Vi pratade en hel del om mitt mående och hon, som alltid, frågade frågar utan att tveka. ”Jag vill veta! Jag måste få vara ärlig”, sa hon och fråga sina frågor rakt upp och ner.

Försommar hängJag vill inte umgås.
Det är kravfyllt. Jag vill inte behöva ta mig överallt, för att jag måste åka tunnelbana och se alla människor omkring mig. DE måste se mig!
Jag vill vara ifred, för mitt huvud är tystare då. Men det bra med mig är ju att jag vet om mina svårigheter, men gör dem ändå. Ibland.

Flera timmar i gräset, vid vattnet och i solen.
Jag ville gråta. Men gjorde inte det.
Jag ville skrika och förklara det där som klöser i mitt inre självliv och jag ville att hon skulle krama mig och säga, ”lilla gubben! Det blir bra snart! Det blir bra”…
Jag gjorde inte det! Hon gjorde inte det, men hon var varsam och inkännande.
Hon kan ta oerhört mycket plats min bästa vän, men hon är också oerhört bra på att känna av och lyssna in andra människor! Hon ser mig och hon hör, och det blev en lugn och fin dag igår. Pratade mest och njöt av solen. Lyssnade på musik, spansk pop förstås, eftersom hon är Chilenska och jag längtar till mitt Mallorca och vi båda har en längtan att få se och besöka respektive land. ”En resa”, sa hon, ”bara du och jag? I Juli? Mallorca”?
”Vilka pengar då”, undrade jag, ”var ska jag få pengar till det tror du”?
Jag var ironisk. Jag använder mig av ironi och sarkasmer, även om jag själv har oerhört svårt att tyda och förstå när andra använder sig av det. ”Jag har kört min ekonomi i botten och jag finner ingen lösning”, fortsatte jag, ”min boendestödjare försöker att finna lösningar för att rädda situationen och jag… Jag skäms”.

PA284742Jag pratade mycket om min före detta man.
Vi samtalade om pengar, ägodelar och om hur livet omkullkastat bådas våran tillvaro. Och vi samtalade om insikterna och medvetenheten att det inte finns så värst mycket, egentligen, som vi kan beskylla andra för av livets negativa kringelikrokar, eller att livets alla olika omständigheter skulle ha ”förstört” för oss…
Det är bara vi själva som satt oss i den här skutan! Det är bara vi som räddat oss ur det destruktiva livet och lyckats med att ”komma tillbaka”!
För hur det än är, när vi släcker lampan på kvällen, så är det bara vi själva som bär ansvaret för våra liv. Det mesta av allt skit som vi har åstadkommit eller som vi genomlevt, har berott på olika val vi gjort och det är bara att inse att det var felval av oss och att vi måste försonas och förlåta oss själv för allt det som blev så fel.
Och… Vi pratade om döden och hur många av dem vi mött under behandlingar och vårt gemensamma stödboende som gått bort i överdoser och missbruksrelaterade sjukdomar.

Jag fick ångest. Jag blev orolig.
Jag visade min bara kropp i solen. I Tantolunden.
Jag ångrade mig på vägen hem.

13221074_10207877040978628_3678469119949606322_nVi talade om kärleken och att vara älskad.
Jag pratade om att inte bli bekräftad, sakna min sexualitet och att det har blivit besvärligt att vara i tvåsamhet, eftersom jag upplever att det är krävande och jag inte kan göra som jag vill. Det är mina hjärnspöken. Det är endast min dåliga självkänsla som gör sig hörd. Det är bara hos mig själv allt det där ligger. Jag, jag och jag… Och jag MÅSTE prata, lära mig att fråga och inte grubbla i onödan. ”Fråga istället och fundera inte så mycket”, sa min vän Maria.

Det var en fin dag.
Det var en bra dag, i solen, i Tantolunden i Stockholm.
Jag somnade på tunnelbanan hem. Somnade på soffan under kvällen och i mina drömmar under natten drömde jag om mormor och somrarna i Hälsingland.
Jag längtade hem när jag vaknade.
Inte hem till Bagarmossen, utan hem till skogen, Hälsingland och Dellensjöarna.

Väl Mött / Arthur

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s