Jag tvingade mig själv ut och tänkte att i slutändan av dagen gör det mig gott. Det ska ju som sagt vara bra. Jag lyssnar alltid på musik…

IMG_1383Jag tog en lång promenad igår.
Genom Alby och Fittja och sedan ner mot vattnet.
Oerhört vackert väder. Varmt och jag snuskigt trött.
Jag tvingade mig själv ut och tänkte att i slutändan av dagen gör det mig gott. Det ska ju som sagt vara bra.
Jag lyssnar alltid på musik. Jag älskar musik. Jag orkade inte höra en enda ton igår. Hjärnan var för trött. Kroppen var ännu tröttare. Hela min person uppgiven.
Men jag gick. Jag promenerade över en mil. Tvingade mig.

Jag gick efter Albysjön. Tittade på fåglarna, båtarna och planteringarna nere vid kolonistugorna.IMG_1400
Kolonistugorna ska bort nu. Det ska byggas bostäder där. Det är bostadsbrist.

Gick förbi L.M-Ericsson’s gamla ägor i Alby och tog en kort promenad in i skogen. Det doftade barr och bark. Satte mig ner på en fnösktorr träbänk, en sådan där som man får stickor av om man är bar om benen, och började gråta.
Gråta av trötthet. Jag grät för att jag ständigt har mitt dåliga samvete som sällskap.
Jag grät lite grann för min livsleda, för dem jag har omkring mig, och som inte förstår mig och jag torkade tårarna och så grät jag lite till och tänkte att; ”Det är dags att skärpa till sig! Det är dags att ta sig i kragen nu”!
Jag längtade hem till sängen. Jag ville bara sova och vila. Tänkte att; ”Så snart jag har klarat av det här, så kan jag vila innan min kärlek kommer hem från sitt arbete”. Fortsätt läsa