Jag tvingade mig själv ut och tänkte att i slutändan av dagen gör det mig gott. Det ska ju som sagt vara bra. Jag lyssnar alltid på musik…

IMG_1383Jag tog en lång promenad igår.
Genom Alby och Fittja och sedan ner mot vattnet.
Oerhört vackert väder. Varmt och jag snuskigt trött.
Jag tvingade mig själv ut och tänkte att i slutändan av dagen gör det mig gott. Det ska ju som sagt vara bra.
Jag lyssnar alltid på musik. Jag älskar musik. Jag orkade inte höra en enda ton igår. Hjärnan var för trött. Kroppen var ännu tröttare. Hela min person uppgiven.
Men jag gick. Jag promenerade över en mil. Tvingade mig.

Jag gick efter Albysjön. Tittade på fåglarna, båtarna och planteringarna nere vid kolonistugorna.IMG_1400
Kolonistugorna ska bort nu. Det ska byggas bostäder där. Det är bostadsbrist.

Gick förbi L.M-Ericsson’s gamla ägor i Alby och tog en kort promenad in i skogen. Det doftade barr och bark. Satte mig ner på en fnösktorr träbänk, en sådan där som man får stickor av om man är bar om benen, och började gråta.
Gråta av trötthet. Jag grät för att jag ständigt har mitt dåliga samvete som sällskap.
Jag grät lite grann för min livsleda, för dem jag har omkring mig, och som inte förstår mig och jag torkade tårarna och så grät jag lite till och tänkte att; ”Det är dags att skärpa till sig! Det är dags att ta sig i kragen nu”!
Jag längtade hem till sängen. Jag ville bara sova och vila. Tänkte att; ”Så snart jag har klarat av det här, så kan jag vila innan min kärlek kommer hem från sitt arbete”.

Jag handlade på vägen hem, handlade för lånade pengar, kattmat, toalettpapper och ost. Dåligt samvete för det också.
Skulle behöva dammsuga.
Skulle behöva duscha. Jag skulle behöva… Jag borde…
Väl hemma igen, somnade jag på sängen… I övrigt blev det inte mycket gjort igår. Jag har dåligt samvete för det också.
Och jag vet ju, med mitt sunda förnuft, att jag har friheten att göra som jag vill, för allt det där andra är bara mina egna tankepåhitt. Tankespöken! 
Jag kan göra som jag vill och jag har friheten att somna om, vila eller vara genomledsen, om jag behöver! Men ändå försöker jag alltid att hålla skenet uppe, och jag anstränger mig till max för att vara människa, agerande, ansvarstagande, ”flitig” och aktiv. Vara levande!
Hur länge ska man stå ut?13166104_10207842061104153_5945821253823904556_n
Och, viktigare är, hur länge står alla andra ut?
När blir det för mycket för dem och när tar mina närmastes ork och lust slut, att befinna sig i min närhet.
Prata inte om det! Säg inget! Tig, för ingen vill höra det där! Bjud inte in och håll det för dig själv. Prata inte känslor, mående, misslyckanden och pengar! Vad ska alla andra tro!? Termer jag är uppvuxen med och som jag fått med mig sedan nappflaskan.
Men… Man kan inte alltid skylla allting på sin uppväxt och sin barndom, för det borde inte vara i påverkan i nuet, men mycket av det färgar ens person i vuxen ålder också.
Om jag bara mådde lite bättre, hade mer energi och var lite gladare, då skulle det vara enklare och smidigare att ta steget bort ifrån det förflutna och verkligen ta till sig att jag har en smörgåsbord med alternativ, livsval och utvägar.
Det är enklare i ett bättre mående att tillförskansa sig det som är positivt och gott, än när man befinner sig i mörka håligheter, för då spelar ingenting någon roll längre.
Men, som sagt, jag vet med mitt sunda förnuft att påverkan av det förflutna och det som jag upplevt, där jag själv inte kunde göra några val, som under uppväxten, egentligen inte spelar någon roll längre och att jag egentligen är fullständigt fri att göra mina val och se på livet med klarare ögon och en god medvetenhet, men det hackar! Jag är en schysst man och jag har ett vettigt intellekt, men hjärtat vill inte gå den vägen just nu. Det finns inget samarbete mellan hjärta och hjärna!IMG_1385
Själen och den inre vägvisaren vill inte lyssna till det där med livsval och tanken på nya möjligheter.
Alla har ju val, alla kan göra om och alla kan se på livet med nya glasögon och på ett mer nyanserat sätt.

Men just nu, i mitten av livet, blir det mest ett ältande och grottande i gammal skit. Det blir förbannat dystert och mörkt.
Dock kan jag ärligt säga att jag inte skyller på alla andra för att det ser ut som det gör just nu, mitt liv!
Jag kan med absolut säkerhet säga att jag inte slänger skit omkring mig, på dem som färgade och modulerade mig under min uppväxt och mina tonår!
Det är ingen idé! Jag har försonats med det! Acceptans. Ingen bitterhet. Sant och ärligt kan jag tänka att det där har ingenting med nuet att göra och det är detta som är så bra med mig, jag kan alltid omvärdera, tänka annorlunda, göra andra val och se på min historia med andra ögon.
Men det hade varit oerhört mycket enklare att göra det, om jag bara fått andas friare, om livet hade varit mjukare och mer sommargrönt.
I ett bra och schysst mående är det alltid lättare att vara en bra människa och man, och det är enklare att ta till sig nya tankar och idéer… Det är bra mycket enklare att tillförskansa sig nya insikter och livsmöjligheter, när lite, lite glädje återfinns i hjärtat…

Ta hand om dig därute i världen och verkligheten! Tack för din uppmärksamhet och för att du vill vara med på min krokiga resa!

Väl Mött / Arthur 

 

3 tankar på “Jag tvingade mig själv ut och tänkte att i slutändan av dagen gör det mig gott. Det ska ju som sagt vara bra. Jag lyssnar alltid på musik…

  1. Det har enligt min uppfattning gått troll i det där att man inte ska skylla på andra. Ibland är det fullt rättvist. Hur ska t ex någon som inte kan ha ett normalt fungerande sexliv efter en våldtäkt kunna skylla det på sin egen oförmåga? Visst finns det människor som fixar sådant utan lika genomgripande besvär, men ska de som inte fixar det behöva skylla på sig själva? Knappast. Det går igen i mer än just mitt exempel naturligtvis. Tror att en del individer behöver lära sig att skylla på andra ch inte sig själv hela tiden. Naturligtvis är det en bedömningsfråga, men bedömningen ska inga självrättfärdiga utomstående göra. Det är upp till var och en att gräva i.

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s