… Och jag förstår tanken att det bara finns ett enda val kvar… Och jag har dessutom förståelse inför den sorg och vanmakt som sådana här händelser lämnar efter sig, bland vänner och familj! Jag är och har befunnit mig på båda sidorna om livets stora frågor…

IMG_1661Gårdagen blev en dag i sängen.
Jag var så trött emellanåt att jag knappt kunde stå upprätt.
Jag sov så mycket, att jag blev orolig att jag inte skulle kunna somna till natten. Det var inga problem!
Jag vaknade, som en hoprullad räka, i soffan vid elvatiden och kan omöjligt minnas när jag somnade där.
Min man och kärlek hade redan gått till sängs, så jag var ensam framför teven med katterna och tänkte först ligga kvar där, för att jag inte orkade ta mig till sovrummet, men jag tog mig upp, borstade tänderna och kröp ner bredvid en varm kropp, i sällskap av katterna, och somnade gott.
Nackdelen var dock att jag vaknade okristligt tidigt i morse.
Fördelen är att jag kan vila närhelst jag vill, för jag har ingenting att passa idag.
Och ytterligare positivt är att jag för ovanlighetens skull inte blev överrumplad, under gårdagen, av dåligt samvete och ångest för att ingenting blev gjort, och inte heller några negativa tankebanor om min ”lata person”!IMG_1424
Min man och bästa vän är ledig den här helgen och kanske att jag borde bjuda till lite mer och vara mer sällskaplig, men så har det inte blivit och det har inte skapa några skuldkänslor alls, märkligt nog. Det har känts mest som ett; ”Jaha, så här blev det idag”, och det är länge sedan jag upplevde det. Tacksamt!
Dock fick jag ett varmt bad igår, som aldrig tycktes ta slut, och jag satt en stund i solen på balkongen och njöt av kaffe och utsikten. Men… när jag somnade sittandes i solen så valde jag att krypa ner i sängen igen, framåt eftermiddagen.
Jag har ingen energi.
Jag har ingen lust.
Jag känner nog mest att jag är i vägen och är förbannat tråkig.
Jag är ganska motvalls och vill inte…
Vill ingenting just nu.
Hur står de ut, alla mina nära? jag står knappt ut själv, för i helvete!  Fortsätt läsa