Jag behöver mod, sinnesro och styrka… Jag lever fortfarande. Märkligt… Jag är barnsligt mörkrädd. Jag vill ha det där teveljudet i bakgrunden och jag vill känna mig trygg och säker. Det har sina förklaringar. Jag berättar inte om det nu…

13133283_10207812462124197_2061523081192625709_nJag behöver mod, sinnesro och styrka…
Jag lever fortfarande. Märkligt…

Jag somnade på soffan i natt, i vanlig ordning.
Vaknade hopkrupen runt tvåtiden. En liten räka!
Teven var på. Jag tycker att det är lite mysigt. Sällskapligt på något sätt, med surret i bakgrunden.
Den ena katten låg vid mina fötter och den andra hade kurat ihop sig på en av soffkuddarna.

Jag är i Alby.
Jag är tillsammans med min man och kärlek. Han jag är särbo med.
Jag somnar alltid i soffan och när jag är hemma i Bagarmossen, i mitt hem, bland mina saker och i min alldeles egen vrå i världen, så sover jag alltid på soffan. Framför teven. Med lamporna tända överallt.
Jag är barnsligt mörkrädd. Jag vill ha det där teveljudet i bakgrunden och jag vill känna mig trygg och säker. Det har sina förklaringar. Jag berättar inte om det nu, men jag är vidrigt mörkrädd och känner mig tryggare i soffan, än i min säng.
I alla fulla fall…. Jag vaknade som vanligt i soffan, med kalla fötter och fruktansvärt stel nacke. Borstade tänderna och kröp ner bredvid en varm mänsklig kropp.

Jag behöver mod, sinnesro och styrka…
Jag lever fortfarande. Märkligt…

Fortsätt läsa