Jag behöver mod, sinnesro och styrka… Jag lever fortfarande. Märkligt… Jag är barnsligt mörkrädd. Jag vill ha det där teveljudet i bakgrunden och jag vill känna mig trygg och säker. Det har sina förklaringar. Jag berättar inte om det nu…

13133283_10207812462124197_2061523081192625709_nJag behöver mod, sinnesro och styrka…
Jag lever fortfarande. Märkligt…

Jag somnade på soffan i natt, i vanlig ordning.
Vaknade hopkrupen runt tvåtiden. En liten räka!
Teven var på. Jag tycker att det är lite mysigt. Sällskapligt på något sätt, med surret i bakgrunden.
Den ena katten låg vid mina fötter och den andra hade kurat ihop sig på en av soffkuddarna.

Jag är i Alby.
Jag är tillsammans med min man och kärlek. Han jag är särbo med.
Jag somnar alltid i soffan och när jag är hemma i Bagarmossen, i mitt hem, bland mina saker och i min alldeles egen vrå i världen, så sover jag alltid på soffan. Framför teven. Med lamporna tända överallt.
Jag är barnsligt mörkrädd. Jag vill ha det där teveljudet i bakgrunden och jag vill känna mig trygg och säker. Det har sina förklaringar. Jag berättar inte om det nu, men jag är vidrigt mörkrädd och känner mig tryggare i soffan, än i min säng.
I alla fulla fall…. Jag vaknade som vanligt i soffan, med kalla fötter och fruktansvärt stel nacke. Borstade tänderna och kröp ner bredvid en varm mänsklig kropp.

Jag behöver mod, sinnesro och styrka…
Jag lever fortfarande. Märkligt…

Innan jag somnade tänkte jag på Hälsingland, mormor och sommarmorgnarna i skogen.
Jag behöver en promenad och andas in doften av fukt, tallbarr och bark.
Jag behöver få känna stenarna, se stubbarna och känna på växterna i skogen…
Det är magi…
Jag behöver mod, sinnesro och styrka…
Jag lever fortfarande. Märkligt…

Jag går upp i vikt av den nya medicinen.
Jag äter faktiskt bra, undviker så mycket Kolhydrater som möjligt och jag promenerar dagligen över en mil, bara för att… Jo, det SKA ju vara så jäkla bra för deprimerade människor att motionera och vara aktiva.
Inga soffpotatisar här inte! På’ psyket och måendet bara, med aktiviteter och socialt umgänge! Ja, det bryter ju så bra, det destruktiva, och det blir så fint i slutändan…
Jag väntar på att jag ska börja tappa håret också, det har jag gjort förut av medicinerna, och det vore väl toppen! För övrigt fungerar de inte alls! Ja’ såvida det inte är meningen att jag ska bli en tjockis igen och tappa en del av min identitet, det vill säga håret… Då fungerar pillren utmärkt!
Jag behöver mod, sinnesro och styrka…
Jag lever fortfarande. Märkligt…

Ta hand om dig där ute i världsalltet.
Jag ska se på teve, ta en promenad och handla mat.
Grynets citat; Ta ingen skit! Inte av någon! 
Tack för uppmärksamheten och om du vill och behöver, så sänder jag en varm kram genom rymden.

Väl Mött / Arthur

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s