Blogginlägg från den 12: juni 2015… ”Jag fick utstå psykisk terror och fysisk spö av min partner. Jag visste inte var jag skulle vända mig. En orosanmälan till Socialförvaltningen i Skarpnäck… Dessvärre får min kärlek, han jag alltid vill vara nära, nära, lida för mitt förflutna”.

Av någon märklig anledning, tänkte jag tillbaka på en relation jag hade för några år sedan och hur jag tillät den relationen balla ur fullständigt och hur jag själv förlorade min person, den jag var och hur det faktiskt blev.

Jag har alltid förstått, mer eller mindre, att jag har konsumerat och överkonsumerat alkohol.
Nästan alltid o-nyktrast, nästan alltid den som tog sig återställare dagen efter och förmodligen en av de få bland mina vänner som hade minnesluckor redan när jag var arton, nitton år.

Min första behandling gjorde jag redan när jag var runt tjugotvå, tjugotre år. Den vården som erbjuds unga-vuxna idag, fanns inte då och jag upplevde att problemet inte togs på allvar och jag vet att jag tänkte att det inte var så farligt med det där, egentligen. Jag var ju så ung…

Tjugo år senare, har jag haft ett och ett halvt år av nykterhet.
Det har varit ett av de jobbigaste, skitigaste och ledsammaste år jag upplevt.
Nu, med lite distans, så är det fullkomligen värt det, att kämpa, få vägledning och hjälp emot ett nytt liv och en ny tillvaro.
Jag tror att det här ska fungera.
Ta det lugnt. En dag i taget och alltid det viktigaste först… Fyll livet med andlighet, bra saker att göra och med stödjande terapi.
Vägen är tuff, men det blir bättre… Fortsätt läsa