Det var länge sedan jag var så brun. Det är länge sedan sommaren tog tag i mig och fyllde min kropp med ljus, sommargrönska och blå himmel… Jag vill också känna tacksamhet att jag kan stå upprätt, sova, drömma och skratta…

last_light_by_yuusakuBalkongen och solen!
Mina tidningar, saxen och mitt skrivblock.
Kaffe, katter och min bruna svullna mage.
Det var gårdagen. Inte mer och inte mindre.
I stort sett behagligt!

Jag sparar på ord och samlar på bilder, urklipp och färger till mina kollage.
Jag skriver ner ord, meningar och fraser i mitt block och försöker att njuta av solen.
Det känns meningslöst numer och jag funderar över varför jag gör det?
Till vilken nytta? Ska det vara kreativitet?
Vad vill jag förmedla med detta? Vad vill jag ha gjort och varför?
Det känns oerhört barnsligt och löjligt i det stora hela. Varför ska man vara kreativ och ”hålla på” när det i slutändan ändå bara blir till ett ingenting och blir liggandes i högar överallt… Och ändå sitter jag och klistrar, ”pysslar” och pillar med mitt… Märkligt det där, att man ”håller på” oavsett om det ger något vettigt… det ger ingenting, egentligen…

Jag har en vacker bok som väntar på att få bli läst. När kommer lusten för det tillbaka, kan man undra…

Det var länge sedan jag var så brun.
Det är länge sedan sommaren tog tag i mig och fyllde min kropp med ljus, sommargrönska och blå himmel. Fortsätt läsa