Det var länge sedan jag var så brun. Det är länge sedan sommaren tog tag i mig och fyllde min kropp med ljus, sommargrönska och blå himmel… Jag vill också känna tacksamhet att jag kan stå upprätt, sova, drömma och skratta…

last_light_by_yuusakuBalkongen och solen!
Mina tidningar, saxen och mitt skrivblock.
Kaffe, katter och min bruna svullna mage.
Det var gårdagen. Inte mer och inte mindre.
I stort sett behagligt!

Jag sparar på ord och samlar på bilder, urklipp och färger till mina kollage.
Jag skriver ner ord, meningar och fraser i mitt block och försöker att njuta av solen.
Det känns meningslöst numer och jag funderar över varför jag gör det?
Till vilken nytta? Ska det vara kreativitet?
Vad vill jag förmedla med detta? Vad vill jag ha gjort och varför?
Det känns oerhört barnsligt och löjligt i det stora hela. Varför ska man vara kreativ och ”hålla på” när det i slutändan ändå bara blir till ett ingenting och blir liggandes i högar överallt… Och ändå sitter jag och klistrar, ”pysslar” och pillar med mitt… Märkligt det där, att man ”håller på” oavsett om det ger något vettigt… det ger ingenting, egentligen…

Jag har en vacker bok som väntar på att få bli läst. När kommer lusten för det tillbaka, kan man undra…

Det var länge sedan jag var så brun.
Det är länge sedan sommaren tog tag i mig och fyllde min kropp med ljus, sommargrönska och blå himmel.

Jag såg lite kort på ett inslag från BBC härom kvällen, om människor som upplevt svårigheter, tagit sig igenom dem, kommit ut ur mörkret på andra sidan av livet och plötsligt upptäckt fascinationen över att få leva.summer_days_by_yuusaku-d2yiugo
En kvinna som hade cancer, och som vid flera tillfällen återfått sjukdomen men överlevt, kände att livet var fantastiskt, hon var fantastisk och hela livet var fängslande, tjusande och så oerhört komplicerat och in i minsta detalj planerat och fungerande, att hon häpnade och hon sa hela tiden; ”Jag är inte färdig ännu! Jag och livet är inte klara med varann än”!
Och hos mig vaknar ett avund och en svartsjuka. Jag vill också ha de där! Jag vill också få känna kroppen och sinnet fyllt av liv och ljusa klara färger! Jag vill också få fascineras över hur finurligt det är ordnat med kroppens alla inre organ och örats allra minsta beståndsdelar.
Jag vill också känna tacksamhet att jag kan stå upprätt, sova, drömma och skratta… Och jag skulle önska mer eftertänksamhet i min vardag, eftersom det alltid, alltid kommer att finnas människor och med-kamrater, inklusive jag själv just nu, som inte begriper livets storhet och hur förtrollande oförklarligt allting hänger samman. Man tar det för givet på något sätt. Jag tar det för givet, det fungerar bara… Man borde vara mer uppfylld av det där magiska och mystiska!
Man borde vara mer fylld av beundran, tjusning och glödande intresse för livet och dess förunderlighet, men istället fastnar vi, jag kör fast, i livets mörka sörja och gråter lite till, för att jag är avundsam och ogin! Jag vill också ha!
Jag vill också få känna livet ända in i benmärgen!
Jag vill också ha spring i benen och sommar i hela kroppen och få känna, lite grann i alla fall; ”Fy fan vad härligt det är att få leva, älska och vara ett med allting”!
Men istället är det oerhört mycket nedbrytande och förstörande tankar och negativa tankebanor i huvudet, som vägrar att ge upp.
Och jag gör vad jag kan och vad jag förmår för att finna någon typ av balans i världen och tillvaron.sakura_sky_by_yuusaku
Dessutom blir det ju väldigt konstigt, när jag tänker efter, att jag sitter i Sverige, med hela härligheten, ”vinstlotten” och förmånen att få vara född här, emedan andra flyr sina hem, lämnar kvar sina tillhörigheter och sina familjer, för att söka skydd i främmande länder och i främmande världsdelar.
Det handlar om perspektiv, och det handlar om att vara mer objektiv… och det krockar i huvudet det där, ”å ena sidan och andra sidan”… Vem är jag att gnälla? Vem är jag att vara nedstämd och deprimerad? Vad har jag, egentligen, att vara ledsen och sorglig över? För det finns de som inte har mat för dagen! De finns de som inte kan komma vidare i sin flykt ifrån krig, mord och förföljelse! De finns de människor som är döende i cancer och vet att de snart ska dö, och ändå sitter jag här och är jävligt gnällig över att medicinerna inte fungerar, att psykiatrin är åt helvete och att mitt mående tar död på mig…6bc789_8762b06e67234d2c93d97daf0c2f4a02
Jag ska väl egentligen inte ställa det ena emot det andra, men man börjar ju fundera, eller hur..? Det ena kan kanske inte jämföras med det andra och det ena ger absolut ingen lindring eller tröst åt det andra, men det ger frontal krockar i skallen och funderingar som; ”Vem tror jag att jag är? Hur bortskämd får man bli och vara? Vem är jag att klaga, kvida och gnissla över min livssituation, när det alltid kommer att finnas de som lider mer, har det värre och gjort val som lett dem fel i livet”?
Man funderar… Jag tänker på det och försöker att inte… Jag försöker att inte grotta så jävla mycket i det… Det ena behöver inte utesluta det andra!
Men mitt liv ser ut så här just nu…
Det är så här det är… Vad ska jag göra?
Jag kan inte skapa förändringar i tillvaron och vardagen om inte mitt liv är och blir ljusare.
”Jag vill inte leva längre, men jag vill inte heller dö”…

Jag lever i dag också. Jag finns till och jag andas. Jag är Arthur och jag vill bara få komma ut i ljuset och känna härligheten med livet! Upp, fram och nå ytan, på något sätt. Leva lite till!

Var rädd om dig idag! Njut dagen och se dig omkring… Det finns lycka och glädje hos människor överallt. Jag ska försöka att inte vara avundsam och snål…
Tack för din uppmärksamhet och på återläsande!

Väl Mött / Arthur
(Kreativa bilder/foton; Patrik Carman)

 

2 tankar på “Det var länge sedan jag var så brun. Det är länge sedan sommaren tog tag i mig och fyllde min kropp med ljus, sommargrönska och blå himmel… Jag vill också känna tacksamhet att jag kan stå upprätt, sova, drömma och skratta…

  1. Livet är fullt av glädje och sorg belåtenhet och missnöje och inte är det rättvist men leves ett ögonblick i sänder. Just nu är det jag som läser vad du har skrivit och du som är så ledsen och arg och jag kan inte göra något föratt göra dig glad och lycklig. Men en dag vaknar du full av energi och glädje hoppas jag . Ord blir så futtiga och önskar dig en bättre fortsättning på dagen.

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s