Utvärdering och möte kring Socialpsykiatri, Boendestöd och vidare boende. Det blir bra. Det känns alltid så märkligt, tycker jag, med alla dessa modeord och kringskrivelser av det som eftersöks; ”Hur fan går det egentligen”..?

Ensam hemma hos mig själv och i min lilla dolda vrå, Bagarmossen.
Jag älskar mitt hem och jag uppskattar att det är mitt och att det endast finns det jag verkligen behöver här… Det är fint nu, ljust och sommar i hela lägenheten. Hela lägenheten..? Det låter som om jag bor i ett jättevåning! Det är ”endast” trettio, egna, härliga och fina kvadratmeter.
Det behöver dock målas om…

Jag somnade tidigt. Men innan soffan och teven avnjöt jag en kopp kaffe.
Satt ute en stund och tittade på rosenbuskarna. De växer som ogräs. Det är värre med mina egenhändigt planterade Luktärtor. De ska vara tåliga. Jag vet inte ja’… Det blev mest ett… ingenting av dem.
Det är fint här. Jag trivs. Mycket!
Saknar dock katterna och min man.
Men å andra sidan så slipper jag mina egenhändigt sammansvetsade krav. De där hjärnspökena som dyker upp överallt och som inte alltid stämmer överens med verkligheten. De där tankarna som jag tror att andra tänker om mig, antaganden om min person och mitt sätt att vara, och som endast är mitt eget påhitt och min egen dumhet. Allt det där kravfyllda som inte finns.
Det är skönt med en egen vrå i världen, där bara jag är och där ingenting spelar någon roll. Men det vore skönare om jag bara kunde vara och tillåta mig att åka med i livet och utgå ifrån att jag är uppskattad och omtyckt.
Dumt! Dumt att det inte bara kan få vara så… Fortsätt läsa