Jo, jag tänkte bara… att… En reflektion…

Det har varit vackert väder.
Fåglarna sjunger. Det har varit blå himmel och sol.
Mina bruna ben, är inte så bruna längre.
Jag är trött. Vill sova.
Det hade kunnat bli en dag i solen, men de där måstena kallar ibland.
Jag hade kunnat vila och slumra i solvärmen och på en filt, men det blev andra planer idag.
Mina fönster behöver tvättas. Jag har i alla fall bytt mina gardiner!
Söker efter tyg, för att klä om min fina upphittade stol.
Limpistolen ska få göra susen åt det som är raggligt och skraltigt!
Det är en fin stol. Den blir vacker i mitt kök. Undrar om jag ska måla den i vitt!? Söker tyg till mina soffkuddar också!
Jag brukar leta på Myrorna eller någon av de andra Second Hand butikerna.
Det finns väldigt bra och fina stuvbitar där. Kanske i rött? Kanske i någon djup vinröd färg? Det blir snyggt till mattan i vardagsrummet!
Bladlusen bor kvar på mina växter utomhus! De är svåra att ta död på! Mer Såpvatten och kanske att de ger sig av? Var är Nyckelpigorna när man behöver dem?
Jag älskar mina djur! Fullständigt bergtagen av dem! Så oerhört mycket kärlek som jag känner för dem, är förmodligen inte sunt! Kanske är de så att jag kompenserar för de där två som jag för ganska många år sedan nu, fick lämna ifrån mig. Stockholms-katthem. På väg därifrån grät jag som ett barn. Hulkade. Snorade. Hostade och grät floder. Jag gjorde det som var bäst, för dem. Jag hade ju ingenstans att ta vägen själv! Det var ett utmärkt tillfälle att ta ett återfall. Igen.
Sov ute, minns jag. Vår och varmt!
Jag saknar dem! Oerhört! Fortfarande! Känslan kan med enkelhet frammanas i mitt minne. Vidrigt. Nedbrytande. Förgörande… Och viktigare; ”Vad har jag gjort?” Detta hindrade dock inte att jag festade på och missbrukade…
Allt för att glömma! Allt för att bedöva ytterligare!
Skam! Skäms! Vad har du gjort?
Sov en stund på eftermiddagen. Åt min gamla omelett. Fortfarande god. Mängder med Vitlök. Druckit en hel del kaffe. Kanske en promenad? Behöver luft. Behöver röra på mig. Vill ha sommarkväll i benen….

Väl Mött / Arthur

 

Jag är bara uppgiven och förbannat tom! Gårdagen gick åt till att sova. Jag vet inte varför, men jag var oerhört trött och hade ett bergrum i bröstet med gråt.

Möte, slutligen, med min boendestödjare idag.
På förmiddagen. Jag åkte från Alby och till Bagarmossen tidigt på morgonen, för att hinna i tid.
Vattnade blommor, drack en lugn och skön kopp kaffe och tittade igenom posten.
Jag är och var trött.
Jag har en inneboende känsla av att; ”Nä nu räcker det! Jag har fanimej fått nog”! Jag ska väl inte grotta mer i det! Men kan jag låta bli? Nej!
Jag är bara uppgiven och förbannat tom!
Undrar ja’, om den där nya medicinen bara är sockerpiller, i tron att min hjärna ska tro att de hjälper! Vilka dumheter! Skitmedicin!