23 | juni | 2016 | Vardagliga Anteckningar…

Dessa morgnar när jag är ensam, tidigt, tidigt på balkongen, med kaffe och morgonljuset som saktar kryper fram över himlen.
Och tidningsbudet nere på gatan som delar ut sina Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter i sakta mak, och någon äldre man som rastar sina två äldre hundar utefter parkvägen.
Lugnet, ljudet av fåglarna, morgonljuset och det rofyllda i en natt som försiktigt övergår i en ren och klar morgon och en ny dag.
Just det, vill jag att min själ och mitt hjärta skall inrymma och härbärgera.
Det scenariot, önskar jag för mig och mitt existentiella jag.
Att avnjuta mörkrostat kaffe, se på de vackra färgerna som exploderar bland planteringarna och riktigt få känna ljuden, dofterna och sommaren in på bara skinnet… Det önskar jag för mitt mående och för mitt lugn.
Jag tror mig veta hur det ska kännas och jag har en förnimmelse om hur det borde vara i kroppen och i mina dagliga steg.
Och jag väntar, inväntar, och hoppas att den där känslan kommer ikapp mig, övermannar mig och slutligen blir det som jag får leva med!
Färger, mirakler, glasklarhet, livet, ljuset och dofterna…
Det kommer en dag då det där scenariot blir en del av mig, kidnappar mig med glädje och för bort mig tillbaka till verklighetens vackra…
Och det är de som är livet och att leva!
Det är just det, jag vill ha inneboende i mitt bröst!