Det regnar. Märkligt ljus över himlen.
Gråaktigt och ändå, morgonljuset.
Midsommarafton.
Det liksom prasslar när vattendropparna faller mot träden, buskagen och asfalten.
Det doftar fuktigt.
Har fuktighet en doft? Våt asfalt, fuktig jord, blöta löv och bark, doften av blött gräs och nytvättad tvätt på grannens balkong, som någon glömt att ta in och som förmodligen inte kommer att torka under förmiddagen. ”Sommarbris”… Extrapris på Konsum.
Jag fick min morgonstund på balkongen, med hett mörkrostat kaffe, och jag lyssnade till smattret av regnet emot balkongräcket.
Dock gjorde inga katter mig sällskap. De var tacksamma att de kunde kura ihop sig inomhus. På soffan. Var och en på sitt håll. Varmt och skönt.
Själv hade jag pläden, som alltid dessa tidiga morgnar, kring kroppen och jag tände ljusen på balkongen, även om morgonljuset inte krävde det. Mysigt, mjukt och skönt.
Jag längtar efter livet, glädjen och kärleken.
Jag längtar efter mig själv. Fortsätt läsa
Vardagliga Anteckningar... 