Jag börjar bli förbannat patetisk! Jag har en dubbeldiagnos. Det påverkar mig. Som fan! Idag vill jag inte leva längre… Men vill inte heller dö… Fuck you och tillvaron…

IMG_2294God Förmiddag.
Vaknade med ett ryck i morse av att den ena katten rev mig ganska bra på magen. Hon blev rädd när jag hoppade till.

Det är ytterligare en solig förmiddag, tack och lov, men jag känner mig lite ledsen och jävligt sorglig. Jag börjar bli förbannat patetisk!

Jag har sovit ganska bra ändå och mitt humör? Tja… Jag är ganska grinig. Inget ovanligt. Alla människor har dåliga sura dagar och jag tröstar mig med det, men upplever att mina beska dagar har blivit lite väl många. Skit också!

Mina långa promenader.
Väldigt skönt och befriande. Mängder med härlig musik och energi i benen!
Ingen nyhet; Men det ska ju vara så bra för psyket och hälsan med mycket frisk luft och att rör på sig, men jag upplever absolut ingen påverkan på mitt mentala jag. Det stör mig! Jag har inte tålamod. Vill ha en härlig livsbejakande påverkan på mitt mentala jag, NU!

Det är förmodligen ytterligare en orsak till mitt beska humör, att ingenting händer och bara för det, så lär det bli ytterligare en promenad idag. ”På’t igen bara. Kämpa på! Jobba på! Kämpa mer och kom igen”… Bhaa! Jag blir trött på mig själv. Halleluja! Det är inget nytt under stjärnorna och Vintergatan!

Jag får inte ihop min ekonomi, jag blir galen på det! Jag lever på min man och kärlek och jäklar vad det tar på psyket! Jag är trött på det också. Jag vet inte hur jag ska få ihop det!
Och jag får inte heller ihop alla mina kreativa göranden som jag planerat att jag skulle företa mig. Saknar lusten! Har ingen vilja! Fullständigt meningslöst! Jag har kommit av mig och ja, just idag är jag bitter och jävligt besk. Det ligger tidningar, papper, klister, penslar och block tamejtusan överallt! Oordning! Uppskattas inte alls! Saknar viljan och har mest en brinnande irritation i magen.

Röda rosenknoppar. 2Och jag… jag är Arthur för mina närmaste, Janne för somliga, och jag har en dubbeldiagnos. Jag skriver återigen som jag gjort och hört tidigare; Jag är inte mina diagnoser, eller sjukdomar, jag har dem och jag lär mig att leva med dem och jag försöker att förstå dem. Men det påverkar mig. Som fan!
Idag vill jag dö…

Och jag ska vara snäll, jag ska vara följsam och god… Men ibland står det mig upp i halsen och tänker; Kanske att jag skulle vara ensam ändå och ”bara vara” och fullkomligen skita i allt och alla.
Och så hör jag en av mina tidigare läkare säga; ”Vem har påstått att livet ska vara enkelt och vem har sagt att inte alla människor mår kass ibland, så även du min vän”! Floskler, tänker jag, och patetiskt skitsnack. Så där säger människor alltid och de menar absolut ingenting med det heller. Det ska vara trösterikt och det ska vara stärkande för dem som inte känner glädje och inte heller har styrkan att leva livet. Positiva hejarop och glädjefyllda budskap. Tack! Faktiskt, men det är inte till tröst för mig. Mina dagar av beska och bitterhet blir till ett långt radband. Det är bara att räkna de förbannade pärlorna om och om igen…
Jag är bara trött! Livstrött och patetisk! Och jag vet att min fina blogg är tjatig och kanske deprimerande, men att leva med hjärnspöken, själsligt påhittade ”monster” är outhärdligt och förbannat tungt. När blir det tyst någon gång?

Igår kväll var jag gråtfärdig, för hela dagen hade jag varit ”på topp” och verkligen ansträngt mig att vara ”snäll, tillmötesgående och energifylld”, men egentligen ville jag bara slänga mig framför tåget och skrika ”hej vad det går” och kanske passa på att räkna hjulen på tåget? ”Nu är det hjul igen”… Man måste ha humor, annars står man inte ut!
Men det är utmattande och energikrävande att hela tiden försöka, hela tiden anstränga sig och hela tiden vara god och fin.

RöttJag är Arthur för mina närmaste, Janne för somliga och jag har en dubbeldiagnos. Just idag vill jag inte leva… Men jag vill inte heller dö!

Jag är oerhört dubbel i min person; Jag är negativ och destruktiv, men jag vet också att jag är stor och stark, och jag vet vad jag lyckats med att åstadkomma på två och ett halvt år! Jag vet att jag vunnit livet och jag vet vad det innebär att försöka förlåta sig själv och vara medveten om sina tillkortakommanden och brister. Insiktsfullt och medveten!
Jag vet vad det är att förlåta, eller att försöka förlåta och ”komma över”…  Men jag förmår inte mina tankar att tystna. De destruktiva funderingarna på min oduglighet och varför livet ”är”, tystnar aldrig. Jag vet att jag tänker och grubblar för mycket… Betungande!
”Meditera mer, läs mer, lev här och nu, fundera mindre och försök att låta saker bara vara… Lämna det bara”! Jag är skittrött på det!
Jag är oerhört ledsen över att jag inte kan, inte lyckas och inte heller orkar förmå mig… Jag blir utmattad av alla försöken och just nu ringer det bara som slitna uttryck och klyschor i skallen, allt det där som människor säger i all välmening…Röda rosenknoppar
Det blir bara tomma fraser och det gör mig ingen nytta att anstränga mig att göra ändå och försöka att se på världen med glädje! Fuck you! Fuck hela tillvaron!
Att meditera, att skriva, att promenera, att validera sin person, att vara positiv och tänka på Universums kraftfulla energier… Tacksam som fan, ska jag vara… Lev och låt leva och var positiv! Jag tror att jag får en sur uppstötning…
Och det fungerar ju inte! Jag fungerar inte så. Jag är inte den människan. Jag gör så gott jag förmår, jag gör det, men det tystnar aldrig, det nedbrytande och förstörande grubblerierna. De är där och har alltid varit där…
Bittert och gnälligt. Surt, sa räven och det är inget positivt i det.

Jag är Arthur för mina närmaste, Janne för somliga och jag har en dubbeldiagnos. Det påverkar mig. Som fan! Just idag vill jag inte vara med längre… Skål tamejfan! 

Ta hand om dig därute i världen.
Jag är en schysst man och kille och jag är fylld av kärlek. Jag är det! Jag är god och trevlig! Men ibland, allt som oftast, så drar den nedåt, den destruktiva jäveln i min själ.

Tack för din uppmärksamhet och din tid.
På återläsande och tack!
Väl Mött / Arthur
(Foto; Arthur)

Njut dagen

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s