Det är märkligt det också, att veta och ha facit och svar, men ändå fortsätta att trakassera och göra ner den egna existensen. Jag vet ju dessutom att det där växer till sig under en depression och nedstämdhet… Grattis till mig!

Det är Söndag förmiddag.
Jag är i Alby. Jag har längtat så efter kärlekarna, min partner och husdjuren! Hur länge orkar man fara fram och åter? Efterlyser en fast punkt och tillvaro. Fram och tillbaka. Hit och sedan tillbaka igen.
Jag är ovanligt trött. Ja, eller tröttare. Värmen? Katterna är avslagna och min kärlek och man, Per, är oerhört trött på solen. Det gnälls en del. ”Sol, sol, sol”…
Jag… jag försöker att njuta fortfarande och jag försöker verkligen att ta vara på sommaren. Jag brukar älska värmen och solen. Jag brukar uppskatta dagar på en filt med en bra bok. Det ser inte riktigt ut så just nu, men nästa år kanske?

Det är snart höst.
På Måndag drar vardagen igång för väldigt många. Så även för mig. Fler och mer planer för kommande termin. Några kommande möten och nya människor att lära känna. Igen.

Jag är för trött för detta idag… / Arthur

 

Våga att stå emot min egen avsky för att visa min kropp? Vinner jag självrespekt och stolthet för att jag faktiskt kan, om jag vill!? Är jag tuff och modig, som ”gör ändå”…

Jag tänkte inte engagera mig i mina dagliga reflektioner idag, kändes fullständigt meningslöst och bara jävligt dumt!
Ibland upplever jag en lättnad efter det att jag skrivit och andra gånger blir det endast meningslöshet!
Men…  Jag satte mig ner ändå, fram emot kvällskvisten och på min uteplats, för att skriva lite, för magkänslans skull och jag ville berätta om den här dagen…
Jag ville skriva ner känslan och berätta för dig, och mig själv, om hur det varit! Allt som oftast så känns det bättre efteråt.