Frälsningsarmén. Hur genant och nervöst kan saker och ting få bli och vara? Och att jag skriver om det? Att jag förnedrar mig och utelämnar mig så här?

2912196_1200_675Det var dimma över Alby-berget i morse.
Tio, och några plusgrader till. Tog min filt, mitt nybryggda kaffe och slog mig ner på balkongen ändå. Rått och lite kyligt, men jag vill verkligen sitta därute en stund på morgonen. Andas. Bara jag. Vara och känna luften.
Kontemplera. Tänka. Fundera…

Det är Söndag!
Jag har ont i magen. Känner oro och nervositet. Varför!? Ingen aning! Det behövs inte alltid förklaringar till alla känslor, de bara är på något sätt. Man behöver inte förklara allting. Alla känslor behöver inte sin förklaring, för de bara är där! Allting behöver inte bottna i någonting heller, och känslor behöver inte ha en orsak och verkan. De kan bara uppstå och vara, utan förklaringar!
Det kan vara bra att påminna sig själv om det ibland, så att inte frågor och grubblande om varför bygger bo i skallen. Varför-frågor har nästan aldrig några bra konstruktiva svar!

fralsis_109822222Och från det ena till det andra, kan man lugnt påstå… Det där andra… Häromdagen…
Frälsningsarmén. Hur genant och nervöst kan saker och ting få bli och vara?
Och att jag skriver om det? Att jag förnedrar mig och utelämnar mig så här?
Att jag bjuder på skammen och det faktum att jag, och många andra med mig, är så pass obemedlade att vi ber om allmosor och gåvor från olika organisationer och fonder! Det är så förödmjukande och skamligt!
Kanske att jag gör det för att avdramatisera?
Kanske gör jag det här för att underlätta för alla de som inte vågar berätta, och som i hemlighet, likt jag själv tidigare, har svårt att erkänna hur det är att vara ”fattig” och att det är oerhört svårt att leva på existensminimum..?
Och… dessutom… Att be om hjälp. Att erkänna.
Att komma med mössan handen… Be om, och tigga…
Hur det än är med det där, så finns det väldigt mycket skam i det! Det finns väldigt mycket nedrighet i det också, att inte klara sig själv och inte heller kunna ”unna sig” sådant man önskar.1249849967
Dessutom, och jag är definitivt inte ensam om detta, så är det ofta man ”lever lite mer” än vad tillgångarna tillåter och det händer ofta att man gör av med mer pengar än vad som egentligen finns inräknat i budgeten. Och ja, jag har en budget, om än en något svävande sådan…
Och så är det de där med ”Guldkant på tillvaron” som visat sig vara så viktigt, och som ibland får ta överhanden! Man ”unnar sig” sådant som man egentligen inte ska handla. En härlig doft kanske, på flaska, nya blommor till uteplatsen eller kanske till och med ett möbeltyg till dynor och kuddar, inhandlat på Loppis. Överskrider lite och handlar även om man inte ska…
Hur viktigt är det, kan man tycka kanske, men visst är det viktigt att få ha det fint och vackert omkring sig och visst är det skönt att kunna få ha en vacker flaska i badrummet med en god doft?Arthur är så jävla snygg
I alla fulla fall…
Jag erkänner att jag med skammen i bröstet ber frivilligorganisationer och fondförvaltare om pengar och stöd, för jag, och många, många, med mig, klarar oss inte längre… Och det som störde och stör mig och mitt världssamvete allra mest, var de barnfamiljer som gjorde mig sällskap i väntrummet på Frälsningsarmén! De som önskade lite pengar till semestern, eller några kronor till en dag på Gröna Lund… Och där satt jag och önskade hjälp med mina katter, bland annat, och kanske lite pengar till en ny cykel. Jag skulle ju vilja ha en blå fin cykel. En riktigt blå. Kornblå.
Men… Jag bad aldrig om ett bidrag till en cykel! Vilken onödig lyx, kände jag när jag satt där och väntade, när andra inte ens kan gå på Grönan med sina barn… En cykel är inte så jävla viktigt, i det stora hela, så det fick vara faktiskt… Det blev inte så…

Ta hand om dig därute i världen och njut återstoden av dagen!
På återläsande och Väl Mött / Arthur
(Bilderna är hämtade från Google-bildsökning. Dock inte det sista fotot…)

 

2 tankar på “Frälsningsarmén. Hur genant och nervöst kan saker och ting få bli och vara? Och att jag skriver om det? Att jag förnedrar mig och utelämnar mig så här?

  1. Tycker inte att du behöver skämmas över att du ber om hjälp, för det är ju därför dylika organisationer finns. Kommer att tänka på uttrycket ” åt var och en efter behov och av var och en efter förmåga”. Är rätt bra rättesnöre i ett solidariskt samhälle. För övrigt har du bidragit mef skatt när du arbetade, så nu får du lite tillbaka. Slit det med hälsan.

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s