Hade ett behov av att be om ursäkt för att jag varit så mörk och svart i sinnet. Ville säga förlåt och förklara för min man och kärlek, att det varit en av de jobbigaste dagarna på länge! Jag gjorde inte det!

IMG_2679Balkongmannen, det är nog jag det.
Det blev en dag på balkongen igår.
Lyssnade på musik och slumrade i solen.
Räknade molnen som skymde ljuset och fick absolut ingenting gjort!
Mina måsten och tänkta göranden blev inte av. Jag sköt på det där ytterligare en dag. Grattis till mig! Det blir liksom inte gjort, om man inte tar tag i det…
Ingen annan kommer att göra det åt mig!

Dock tog jag ett långt och varmt bad. Njutbart. Det doftade så gott av allt badskum!
Och när kroppen omslöts av det varma vattnet, slappnade musklerna och lederna av och jag grät en skvätt.
Befriande! Skönt!
De där tårarna hade bott i kroppen hela dagen, så när värmen och skummet omslöt mig, brast det en aning. Det gör inget…

Hade ett behov av att be om ursäkt för att jag varit så mörk och svart i sinnet. Ville säga förlåt och förklara för min man och kärlek, att det varit en av de jobbigaste dagarna på länge! Jag gjorde inte det! Jag bad inte om ursäkt och jag sa inte; ”Förlåt mig för hur jag är”… Varför ska jag göra det? Varför ska jag be om förlåt, när det är så här det är att vara i en nedstämdhet.

IMG_2680Somliga dagar är värre än andra!
En del dagar går det bara inte att låtsas ”som om” det åtminstone är okej!
Jag är duktig på att göra ner mig själv!
Jag är bra på att säga förlåt och ursäkta mig. Jag tänker inte göra det längre! Jag måste göra mig av med det där!
Han vet, min man, och även mina närmaste vänner, hur jag har det och vilken
stenig tillvaro jag befinner mig i…
Så varför ska jag be om ursäkt för mig? Varför ska jag säga förlåt? För vad?

När jag väl skulle sova till natten och lade huvudet emot kudden, kände och tänkte jag; ”Jag överlever aldrig den här depressionen! Jag kommer aldrig att komma hel ur det här! Är det av detta jag ska dö”!?
I morse kändes det bättre! En stund på balkongen med katterna och mitt svarta kaffe, med den blå himlen ovanför och svalorna, måsarna och skogsduvornas ljud och sång där utanför, så kändes det lite bättre!Arthur Långbro Sjukhus.jpg
Det är okej! Inte alls bra, men det är okej och överkomligt, just nu…
Jag överlevde gårdagen och jag ska banne mej fixa den här dagen också.
Just nu handlar det inte om att leva, utan att överleva…
Bara en dag till. Bara ett dygn till. En ny morgon och en ny dag och jag har överlevt lite till och ytterligare en natt, som blivit en ljusare dag.

Idag ska jag verkligen försöka att ta itu med det där som aldrig blev gjort igår! Mejla, knyta kontakter med dem jag behöver möta och även se till att återuppta läkarkontakten på Vårdcentralen. Hur svårt ska det vara?

Och hur det än är, så måste livet bli och vara mer än detta! Hur det än är, så blir den här dagen en sen kväll och en natt, så småningom, och det kommer att infinna sig en känsla av att; ”Jag överlevde idag också!

Tack för ordet!
Var rädd om dig därute…

Väl mött / Arthur
(Bilderna är hämtade från Google-Bildsökning. Den sista bilden har dock min man fotograferat; Per Lundström)

 

Min man och kärlek vaknade i morse med den här sångtexten i huvudet… Jag tänkte att det passade väldigt bra just nu och kändes mycket träffande… 

~MAURO SCOCCO – HEL IGEN~

Jag sitter ensam här
så stilla, men ändå på väg
natten håller mig gisslan
jag är fisken i månglittrets nät

Och jag söker väl en sorts mening
något som håller samman
men alltid denna känsla
av att inte vara som de andra

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s