Vi tog oss till Fotografiska igår. Tittade på utställningen med bilder av Garbo. Man eller kvinna? Bög? Gay? Angår det någon, egentligen? Frågan är inte relevant i dagens samhälle… Och jag, jag blev illa berörd, osäker…

bott1-garbo-5Vi tog oss till Fotografiska igår.
Tittade på utställningen med bilder av Garbo. En av, i mitt tycke, världens vackraste kvinnor. ”Bilden av Garbo”. Jag rekommenderar det varmt.

Kaffet var ruskigt dyrt och jag blev irriterad.
Dock har inte Fotografiska några statliga medel, påpekade min man, så det där kaffet för trettiofem kronor fick väl avnjutas ändå. De måste ju få in pengar på något vis!
Min kärlek bjöd mig på en mugg kaffe.
Bryggkaffe. Trettiofem kronor! Oerhört vacker utsikt dock! Njutbart! Men irriterad blev jag…

Det har ständigt pågående utställningar vid Fotografiska.
Just nu, som jag nämnde, bilder på Garbo, men också fängslande, skarpa och läckra bilder av artisten Bryan Adams.
Herr Adams imponerade på mig. Mycket kändisar har han plåtat, naturligtvis, men vackra bilder och väldigt snyggt upplägg.
Man skulle ju kunna tro att bara för att han är kändis och mångmiljonär, mest plåtar för skoj skull och vill vara kreativ, men han har fallenhet för bild, symmetri, balans, form och exponering. Han är duktig och inte någon dussinkändis som vill försöka sig på en ny karriär som konstnär och art director. Inte alls faktiskt! Det var väldigt oväntat. Jag blev imponerad. Cool kille och fotograf…WASTELAND WITH ELEPHANTDet som berörde mitt hjärta allra mest bland alla utställningarna, var fotografen och kreatören Nick Brandts bilder, vars foton visar exploateringen av Afrika, naturskövlingarna och alla de utrotningshotade djur som levde på dessa platser tidigare.
Obehagligt. Sveda i kroppen och hjärtat. Sorg, och frågor om Varför?
Stora och, för mig, skräckinjagande bilder, med ett budskap som inte kan gå någon förbi.
De där bilderna har fastnat. Oerhört vackra bilder på stora mäktiga djur.
Och i allt det vackra… tragedi och drama.
Det var starkt. Det är starkt och jag funderade i mitt stilla sinne hur han burit sig åt för att få till de där bilderna? Hur många krävdes det för att få bilderna på plats och jag undrar vad de måste ha kostat honom för att finna budskapet..? Hur många år tog det och var fotograferade han alla dessa vackra djur? Frågorna har svar… på Fotografiska Hemsida, tack och lov!

bott2-self-portrait-canon-029-b-rgbMycket besökare. Varmt och lite trångt.
Jag blev oerhört trött, men avnjöt senare en promenad genom Stockholm tillsammans med Per, min kärlek och bästa vän.
Egentligen saknar jag lusten till den här typen av utflykter, men jag är glad att vi kom iväg. Jag kan rekommendera det… Varmt!
Och det är många år sedan som jag besökte en utställning, så det var riktigt inspirerande och uppfriskande, även om jag visste att tröttheten skulle övermanna mig senare på dagen.
Och jag som alltid njutit av färg, form och bilder, insåg att det här måste jag göra flera gånger… Länge sedan jag besökte ett museum och en konstutställning som sagt… Jag uppskattade det mycket när jag var yngre.

I Alby, på tunnelbanan, fick jag frågan av några unga killar om jag var en tjej eller en kille!
Det har inte hänt mig sedan jag var tonåring.
Många tog fel på mitt kön när jag var ung och tonåring och jag blev lika besvärad nu som då.
De frågade mig, envist, om jag var homosexuell och gillade killar. ”Tänder du på grabbar”? Det angår inte er, svarade jag, och envist fortsatte de att fråga.
Min man försökte att, lite snyggt så där, avfärda dem och låta dem förstå att frågan inte var okej och att jag och vi bara ville få vara ifred.Fotografiska svart vitt
”Är du kvinna eller man? Gillar du killar? Blir du tänd på grabbar”?
Min man tyckte att jag inte skulle bry mig om det där och att jag inte skulle ta åt mig. Lättare sagt än gjort. Det bygger bo i mitt huvud.
Jag vet, och jag har insett för länge sedan, att jag inte, på något sätt, är en machoman av John Wayne typen och att jag inte heller är en karlakarl som Mikael Persbrandt, utan mer av den mjuka, ”gulliga” och följsamma sorten av man! Och plötsligt insåg jag också, att jag skäms oerhört för min person och den jag är. Det, min vän, är värt en del tårar…
Men jag tycker att jag vid fyrtiofem års ålder borde ha funnit acceptans i att vara den jag är och att jag är ”finlemmad” och rör mig på ett visst sätt, men det tog skruv, det som de där unga grabbarna sa! Som fan! Jag grubblar på det fortfarande! Det växer till sig inom mig och det stör mig som fan…
Man eller kvinna? Bög? Gay? Angår det någon, egentligen?
Frågan är inte relevant i dagens samhälle…
Och jag, jag blev illa berörd, osäker och väldigt generad. Tappade bort mig själv lite grann och insåg att inte ens nu får jag vara den jag vill och se ut hur jag vill, utan att människor ser på mig på ett speciellt sätt och dessutom frågar mig vilket ”genus” jag tillhör.
Det som fäste sig mest i huvudet är att jag, precis som pappa alltid sa, inte är en riktig man, att det aldrig blir en grabb av mig och att sådana som jag får stryk… Eller som mamma påpekade, att du alltid ska vara annorlunda, att du inte kan vara mer som dina bröder, att du inte också kan leka Cowboy och Indian… Måste du se ut sådär?
Den där episoden igår gjorde mig ledsen! Incidenten med de unga grabbarna på tunnelbanan, gjorde mig osäker och sorgsen. Skämdes. 
Jag föll snabbt tillbaka i min uppväxt och den eviga känslan av att inte passa in och att vara utanför… Mobbad och skrattad åt… Förlöjligad och dumförklarad… Igen…

13606497_10208235675784274_1161414787466809953_nJag är Arthur.
Varken kvinna eller man.
Könlös och utanför. Gay och homofil.
Du får förlåta, men är det inte för djävligt att människor inte kan få vara som de är? Jag frågade inte dem om de var Muslimer, Judar eller uppskattade att ha analsex med sina flickvänner, eller rent av att bli avsugen emellanåt, av sina grabbiga kompisar.
Var går gränsen?
Och jag, jag har inte målföret och blir mest tyst och rädd när sådant där händer! Jag är livrädd för att få stryk och jag är orolig för att bli påhoppad när jag vänder mig om…
Jag hade uppskattat om jag själv hade kunnat vara med rättfram och ”enkel” i sådana situationer, men jag blir låst, rädd och jävligt ledsen…
Och jag gillar inte att bli ifrågasatt för min person och jag vill inte synas och bli sedd och ändå händer det…

Jag är Arthur för mina närmaste, Janne för några andra, och jag är en man och kille, vare sig jag passar in i samhällsnormen eller samhällets mall eller inte!
Jag är inte den perfekta ”kakformen” för vad en man bör och ska vara, bete sig och se ut…
Jag måste ju få vara okej ändå?
Jag är okej ändå? Eller… Grubblar vidare, och det här utgör ytterligare till avskärmning och känslan av att inte vilja vara med eller synas…

Väl Mött / Arthur (Janne för somliga av er!)
(Bilderna är hämtade från Fotografiska Hemsida! De sista bilder har min man och kärlek fotograferat; Per Lundström)

 

2 tankar på “Vi tog oss till Fotografiska igår. Tittade på utställningen med bilder av Garbo. Man eller kvinna? Bög? Gay? Angår det någon, egentligen? Frågan är inte relevant i dagens samhälle… Och jag, jag blev illa berörd, osäker…

  1. Skammen ligger inte hos dig utan hos de oförskämda ungdomarna, som visade upp ett uppförande bortom all heder och samvete. Jag avskyr sådana fasoner hos de ouppfostrade ligisterna. Skulle skämmas ögonen ur mig om jag varit förälder. Nä skit du i sådana varelser och sträck på dig. Klart att det syns att du är man! Om det nu måste betonas.

    Gillad av 1 person

    • Det här låter förmodligen galet och dumt, men du är dagens hjälte!
      Tack för stödet i dina ord… Kanske att jag överreagerar som vanligt, men trängd och ledsen blev jag… Så, tusen tack för din kommentar! ❤️❤️❤️

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s