Det är som så, att så långt bak jag kan minnas har jag blivit kallad för nedsättande feminina förolämpningar; ”Kärringen, tanten, fruntimret och fröken Arthur”, eller ”fröken Jan”, på den tiden…

Det blåste i morse, men himlen var kristallblå och inte ett moln så långt ögat kunde nå. Vackert väder och varmt…
Som alltid; Jag, mitt kaffe, en pläd och två katter som sällskap på morgonen.

Det städades igår. I Alby. Hela lägenheten.
Katthåren flög överallt och under soffan fann vi katternas leksaker och tyg-möss, samt en och annan dammråtta.
”Dammtussarna under sängen, är bara änglarnas små tofflor”…
Städat och fint.
Det märkliga är att allt det där jag själv verkligen behöver göra, mina måsten, skjuts ständigt på framtiden och blir ogjorda.
Ungefär som när man pluggade, när disken och tvätten blev prioriterade framför böckerna, för att allt annat var roligare än att läsa litteraturen! Undvikande. Mödosamt och arbetsamt! Man ”orkar” liksom inte… Och då blir till och med dammsugningen mer stimulerande! Konstigt fenomen!