Jag har överlevt ett par dagar till! Grattis till mig! Kaoset i skallen tar dock inte semester. Det surrar och jag är fullständigt medveten om vad som sker! Det är obehaglig, skrämmande och oroande…

Solen skiner. Det ser vackert ut. Blir det lite mer sol idag månne?

Jag ska hem. Hem till Bagarmossen och promenera i skogen. Njuta av mig och mitt. Slippa stressen och pressen i en tvåsamhet. Jag ska se till mina stakars växter på uteplatsen och jag ska verkligen försöka att ”rycka upp mig”!

Katten Myran vill ha uppmärksamhet.
Hon hoppar, stångas och knuffas på mina ben. ”Se mig, se mig, se mig”…
Jag får sätta mig på golvet, som vanligt, och smeka hennes varma mage. Klart jag ger henne det hon önskar; Morgonmys.
Och jag i min tur, behöver henne! Hon är en del av medicinen för mitt välbefinnande!

Jag har överlevt ett par dagar till! Grattis till mig! Kaoset i skallen tar dock inte semester. Det surrar och jag är fullständigt medveten om vad som sker! Jag vet till fullo att det som pågår i min kropp, i min själ och i mitt huvud, inte har någonting med mitt riktiga, sanna och verkliga jag att göra. Det är där, skiten, och det är förmodligen ett tillstånd som jag ska ta mig igenom och ut ur! Det är bara det, att det är ganska nattsvart och mörkt här. Det är sorgligt, fyllt med skit och gegga och jag simmar vidare i den här sörjan och bara väntar…