”Vad bra lösningsorienterat av dig”, säger en mamma till sin sexåriga dotter, på tunnelbanan in mot Södermalm. ”Får mamma, med din tillåtelse, publicera bilden på Facebook? Du är så briljant”! Vem säger så? Briljant?

Arthur i Alby svartvitt.2Igår förmiddag. En observation…
”Vad bra lösningsorienterat av dig”, säger en mamma till sin sexåriga dotter, på tunnelbanan in mot Södermalm.
Lösningsorienterat!?
Vidare tar mamman en bild av dottern med sin dyra fina mobiltelefon och säger; ”Får mamma, med din tillåtelse, publicera bilden på Facebook? Du är så briljant”!
Vem säger så? Briljant?

Väl hemma igen, somnade jag på soffan! Sittandes!
Vaknade och ordnade med kaffe och filosoferade en stund på uteplatsen.
Pillade på mina blommor och plockade ogräs. Insåg att jag kanske till och med finner mina rabatter förnöjsamma!? Jag kanske till och med tycker att det är mysigt och roligt!? Hemska tanke! Och jag som alltid sagt att det inte alls är för mig!
”Mer betong! Mer cement och asfalt”!
Det händer något när jag ansar, plockar och får fint…

Jag tog en kort kvällspromenad igår. Trött. Ont i kroppen. Vandrade ändå.
Lite orolig blev jag allt, när den yngre generationen vrålade, skrek och ”roade sig” förbannat högljutt, vid Bagarmossens centrum!
Jonas Gardell; ”Det märks att man börjar bli gammal, när man blir glad av att se polisen”… Fortsätt läsa

Inlägg för ett år sedan. Torsdag 16 juli 2015; Jag känner att jag måste få skriva om detta. Jag känner att jag måste få erkänna det som upptar mycket av mitt liv… Grubblerier är inte bra. Att älta och tänka, ”om jag bara hade gjort annorlunda”…

Arthur's rosor. gulaJag är Janne, Arthur för de flesta. Jag är nykter alkoholist och före detta missbrukare. Jag har en dubbeldiagnos, ADD och Bipolär sjukdom.
Jag är inte mina diagnoser. Jag är inte alkoholisten Arthur längre och jag är en tillfrisknande medmänniska.

Jag känner att jag måste få skriva om detta.
Jag känner att jag måste få erkänna att det upptar mycket av mitt liv.
Jag måste få sätta det på pappret och verkligen se och bekänna; Jag tänker väldigt mycket på passerad tid och hur det hade kunnat se ut i mitt liv…
Jag är oerhört färgad av mitt tillstånd och jag är insiktsfull och medveten om vad som sker i min kropp och mitt psykiska jag.

Jag överrumplas ibland av mängden av information, intryck och funderingar som pågår i mitt huvud, och jag hinner inte alltid med att hindra dem från att ”ta över”, men jag är inte annorlunda och inte heller konstigare än för femton år sedan. Jag är samma person och människa som då, bara mer insiktsfull och mer förstående inför mig själv och jag har funnit många svar på mitt agerande och på varför jag valt som jag gjort och varför jag  är som jag är. Grattis till  mig! Fortsätt läsa