Det blev ett lite märkligt inlägg denna förmiddag, men det kanske bara är bra och av godo. Det kan bli lite geggigt och tröttsamt att läsa och ta del av andras mindre bra mående, så ett annorlunda inlägg kan vara trevligt.

Idag, denna Söndag…
En lite nedkokad soppa och röra av tillvaron och varandet.

Det är ett lite märkligt och annorlunda inlägg denna förmiddag, men det kanske bara är bra och av godo. Det kan bli lite geggigt och tröttsamt att läsa och ta del av andras mindre bra mående, så ett annorlunda inlägg kan vara trevligt. Ett sammelsurium av tankar jag tänkt och funderingar jag tankat..; Jag vaknade på soffan i natt. Igen. I Alby. Klockan var halv ett. Jag var väldigt kall om fötterna. Båda katterna höll mig sällskap på soffan. En vid huvudet och den andra på soffans armstöd.
Ont i nacken. Ont i fötterna.
Stängde av teven och snubblade i säng.
Minns faktiskt inte vad jag tittade på, på teven, innan jag somnade på soffan. Förmodligen någon Amerikans Sitcom. Jag gillar det. Enkelt, lättillgängligt och underhållande.

Jag har, igen, tryckt i mig socker. Mängder! Choklad och glass.
Socker och kolhydrater dämpar ångest och själanöd, men bara för några timmar förstås. Jag liknar ofta socker med drogerna, det ger ungefär samma stimuli som spriten. För övrigt matar kolhydrater samma vällustcentra i hjärnan som drogerna gör! Låt min påminna om att alkoholen ÄR en drog, oavsett vad andra kan tänkas tycka om det… Och socker ger en lite kort bot och ett litet övergående ”rus” för själen. Det ger lugn och ro och även trötthet i för stora mängder! Man sover gott på socker!
Men… i slutändan föder det bara ännu mer ångest och skuld…
Dessutom blir man en tjockis. Eller jag blir det. Går snabbt upp i vikt när jag mår som jag gör… Tröstätande och självömkande, då kommer kompisen socker väl till pass, tyvärr!