Det blev ett lite märkligt inlägg denna förmiddag, men det kanske bara är bra och av godo. Det kan bli lite geggigt och tröttsamt att läsa och ta del av andras mindre bra mående, så ett annorlunda inlägg kan vara trevligt.

Arthur självporträtt i rött.Idag, denna Söndag…
En lite nedkokad soppa och röra av tillvaron och varandet.

Det är ett lite märkligt och annorlunda inlägg denna förmiddag, men det kanske bara är bra och av godo. Det kan bli lite geggigt och tröttsamt att läsa och ta del av andras mindre bra mående, så ett annorlunda inlägg kan vara trevligt. Ett sammelsurium av tankar jag tänkt och funderingar jag tankat..; Jag vaknade på soffan i natt. Igen. I Alby. Klockan var halv ett. Jag var väldigt kall om fötterna. Båda katterna höll mig sällskap på soffan. En vid huvudet och den andra på soffans armstöd.
Ont i nacken. Ont i fötterna.
Life pausesStängde av teven och snubblade i säng.
Minns faktiskt inte vad jag tittade på, på teven, innan jag somnade på soffan. Förmodligen någon Amerikans Sitcom. Jag gillar det. Enkelt, lättillgängligt och underhållande.

Jag har, igen, tryckt i mig socker. Mängder! Choklad och glass.
Socker och kolhydrater dämpar ångest och själanöd, men bara för några timmar förstås. Jag liknar ofta socker med drogerna, det ger ungefär samma stimuli som spriten. För övrigt matar kolhydrater samma vällustcentra i hjärnan som drogerna gör! Låt min påminna om att alkoholen ÄR en drog, oavsett vad andra kan tänkas tycka om det… Och socker ger en lite kort bot och ett litet övergående ”rus” för själen. Det ger lugn och ro och även trötthet i för stora mängder! Man sover gott på socker!
Men… i slutändan föder det bara ännu mer ångest och skuld…
Dessutom blir man en tjockis. Eller jag blir det. Går snabbt upp i vikt när jag mår som jag gör… Tröstätande och självömkande, då kommer kompisen socker väl till pass, tyvärr!

Arthur i Alby svartvitt.3Nåväl… Från det ena till det andra, bokstavligen…
Jag plockade fram, härom dagen, sax, kam och trimmer och gick lös på mitt hår.
Med inspiration av min härliga systerson, som gjort detsamma, så klippte jag, trimmade och kammade jag håret hårt i några timmar innan jag kände; Jo, det blev nog ganska okej.
Jag fick i ärlighetens namn hjälp med nacken av min man och kärlek och det blev egentligen inte alls som jag tänkt mig, galet kort och ganska svårhanterligt, men dock ganska bra.
Innan jag skred till verket så kollade runt på Youtube och nätet hur jag skulle gå tillväga och resultatet..? Jo, det är okej.
För att vara lite putslustig; Det blev en kombo av; Nationalisten möter Bögen, har en date med svartskallen, som vill vara svensk, i förorternas förort, Alby…
Typ. Ungefär så… Kanske?
Opassande namn och benämning på min alldeles egen hemmagjorda frisyr? Nja… Uppskattar mångfald och det vore väl lite kul om en renodlad nazist skulle inse att han/hon är gay och faller offer för kärleken och blir galet förälskad i en härlig mörkhyad invandrare från Fittja? En jude eller Muslim kanske..?
Det skulle kunna bli en härlig och vacker roman om kärlek..?

IMG_2265I alla fulla fall…
Från en något misslyckad klippning till något helt annat…
Mina lampskärmar är färdiga nu! Eller de har varit färdiga ganska länge… De blev ståendes en tid och jag… Jag orkade inte ta reda på dem, men nu så… Fixat! Klart! Ordnat! På plats! Olusten och orkeslösheten får saker och ting att vänta, men nu så… Det blev ganska snyggt! Eller… det får duga!
Det var första gången som jag klistrade och kladdade med papper och lim på gamla lampskärmar.
Så… Lite notblad och egenhändigt hemkokt klister, gjorde susen!
Jag minns inte riktigt var lampskärmarna kommer ifrån, förmodligen från en god vän, och jag kan inte heller minnas varför jag sparat på dem, men de låg i ett av skåpen i köket oIMG_2272ch med det så tog inspiration och kreativitet över.
Det är faktiskt min goda vän Maria som givit mig idén och jag kunde inte motstå att själv prova på det.
Notbladen jag köpte kostade fem kronor för en hel bunt på loppis. Anledningen till att skärmarna ser så gulaktiga ut på bilderna och lite sådär brunt brända, är för att notbladen har en del år på nacken. Pappret var ganska torrt och lite ”fnasigt”. Syftet var att jag skulle få en ”äldre” känsla på lampskärmarna, men kanske att det blev för mycket av den ”gamla” touchen?
Det blev i alla fall bättre än de tidigare skärmarna. Ibland, dock inte alltid vill jag tillägga, är det av godo att spara på gammalt ”skräp”!
Jag klippte till cirklar av notbladen och kladdade med limmet över hela skärmen.
Om du vill, så finner du ”receptet” på limmet längre ner på sidan… Jag brukar använda det där klistret till mina kollage och mina ”kreativa” bilder, men även till mina askar, burkar och lådor! Och blir du sugen på något sött, när du är som mest kreativ, kan du alltid äta lite av klistret om du vill… Sockerkick, när ”formsvackan” gör sig påmind!

IMG_2243Jag måste få inflika att jag fortfarande känner att det är roligt med färgerna och formerna, men i min nedstämdhet måste jag alltid fråga mig; Varför? till vilken nytta? Meningslösheten skiner alltid igenom…
Men som allt som oftast; Jag gör ändå!

Det är en Söndag av det grå slaget. Mulet och lite små kallt. Längtar efter mer sol och vill vila på en filt någonstans och somna i värmen och ljuset. Det ser ut, om man kikar på väderprognosen, som om det blir ett bättre sommarväder till veckan som kommer. En filt, lite kaffe, min musik och min dator och så ut och njuta…

Ta hand om dig… Var rädd om dig! ”Ta ingen skit! Inte av någon”!
Det blev ett lite märkligt inlägg denna förmiddag, men det kanske bara är bra och av godo. Det kan bli lite geggigt och tröttsamt att läsa och ta del av andras mindre bra mående, så ett annorlunda inlägg kan vara trevligt. Jag, och även du, kan behöva en paus i all livsbedrövelser.
Tack för din uppmärksamhet och din tid! På återläsande..!

Väl Mött / Arthur (Din vän i Vintergatan…)
(Foto; Arthur)

 

IMG_2250Världen enklaste klister som du gör själv.
Ypperligt för papier-maché och annat pyssel.
Fläckar och intorkat klister får du enkelt bort med vatten.
Du behöver:
4 dl vatten
0,5 dl socker
1,5 msk potatismjöl
Gör så här, busenkelt:
Blanda 2 dl vatten med potatismjöl i en skål.
Rör ut alla klumpar ordentligt.
Under tiden kokar du upp resterande 2 dl vatten tillsammans med socker.
När sockret löst upp sig helt, drar du kastrullen från spisen och blandar i potatisvattnet under omröring, och rör hela tiden!
Värm återigen på spisen, men avbryt när du anar att det nästan börjar koka. Det ska inte koka! Det tjocknar och blir ett utmärkt klister att ”leka” med!

Klistret har konsistensen (och smak) som jordgubbskräm, fast utan jordgubbarna.
Det är väldigt enkelt att diska ur skålar, vispar och grytor efteråt. En fördel!
Låt klistret svalna. Förvara limmet i en tät-slutande burk! Det håller i någon vecka, sedan börjar det mögla och vips, så har du en odling av limmet! Mindre trevligt!
Väl Mött / Arthur 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s