Betraktelser av dagen…

En dag i solen, på balkongen, i Alby.
Grannen vrålar på sina två små barn i lägenheten ovanpå. Ofta. Mycket. Högt.
De gråter. Ofta. Mycket. Högljutt.
Jag blir illa berörd. Måste hon skrika så hemskt! Vråla till sina barn?

Musik förstås, hos mig, och en grannes papegoja busvisslar på balkongen. Inte på mig dock.
Vitlök. Curry och Chilikryddor från gården. De ska grillas.
Skillnaden i Alby, jämfört med grillfesterna i till exempel Bromma, är att här serveras ingen alkohol. Människor kan umgås ändå.

Jag saknar mitt liv.
Livlös. Tom. Längtande. Vill inte mer. Vill ännu mer. Kluven.

Barnen skriker och skrattar högt på gården.
De leker kurragömma och tafatt.
En av flickorna har förvandlats till en argsint hund och hon jagar sina kamrater runt och runt. De kiknar av skratt.

Jag har gråtit. Mycket. Befriande. Som att släppa på ventilen till en gammal tryckkokare! Det pyser och fräser om mig.
Sovit och vilat en stund.
Kaffe, vatten och trötta katter.
Omelett på Spenat, Fetaost och mängder med Vitlök.

Ont i magen. Ont i bröstet.
Ångest tror jag? Det bor där, i magen och på olika ställen över bröstet, skulden och ångesten. Grät lite till. Det är så jävla synd om mig… Ja, eller hur?

Spelar ordlekar. Löser ordflätor och undviker Facebook.

Jag skulle önska värme, glöd och passion.
Jag vill ha kärlek och livslust. Avsaknad av dessa.
Tom. Innehållslös. Meningslöst. Ohanterligt och maktlös.
Och ändå… Hoppet, tron, förvissningen om… Det blir bättre!
Samtalar med Gud och pratar med mina skyddsänglar.
Ber ängsliga andar att lugna ner sig och ta det lugnt.
Andas och försöker.

Skriver listor på värdefulla ting i mitt liv.
Skriver ner affirmationen av den positiva och goda sorten.
Skriver ner mina bra och fina egenskaper.
Och jag gör det, för att ändra riktningen på mina grubblerier.
Men, det känns som om jag hycklar och ljuger. Jag känner det som om jag bluffar.
Men å andra sidan, fake it, till you make it!
Att låtsas som om… Det blir bra.
Det blir bra, alltid, som mormor sa.
Förr eller senare fäster det vid; Jag är bra! Jag duger! Jag är okej och jag är lycklig och lyckad…
Grattis till mig!

Väl Mött och tack för ordet! / Arthur
(Foto; Arthur. Från Långbro park)

 

Tidigare publicerad på Bloggen; ”Den korta berättelsen om Hertha”…

Hon är trött.
Den äldre kvinnan i grön kappa.
Det börjar kännas i benen, kroppen och magen, att hon är till åren.

Den äldre damen vid bordet på Caféet, med en varm doft av malkulor och syrliga karameller, är en ständigt återkommande gäst.
Nästan varje dag, de senaste åren, runt klockan tre, kliver hon in.
Beställer en slät kopp kaffe, en Sarah Bernhards, en stor kanelbulle, lånar alltid dagstidningen som ligger på disken vid kassaapparaten, och slår sig ner borta vid fönstret.
Hon sitter där. Tittar ut genom rutan, ser på alla förbi passerande och funderar.