Jag tycker det är så fint. Vackert på något sätt. ”Hjärtat rymmer många kärlekar och många fina minnen. Det finns alltid plats för fler”…

13612328_10208303703884934_335252890106727306_nIgår fick jag frågan, av en vän, varför jag igår morse valde att återpublicera inlägget om min sorg, saknad och ilska, kring min tidigare man och hans död?
Jag blev också tillfrågad om inte min nuvarande partner tog illa vid sig, om han kanske till och med kände avund och rivalitet? Kanske att han blir ledsen, sårad och ”ensam”..?
Jag svarade; Alla människor har en historia. Somligt går inte, eller vill man inte, radera, glömma och ta bort. Jag och min tidigare man och sambo, levde tillsammans i närmare nio år och det är absolut en av mitt livs stora kärlekar. En av dem…

Hjärtat rymmer många kärlekar och förälskelser, som min nuvarande partner har sagt till mig många gånger, och i kroppens olika hörn finns minnesbankar att spara och samla dem på.
Förlusterna är förflutet och nuet är det som är just nu, i verkligheten, och inte drömmar, minnen och historia!
Jag tycker det är så fint. Vackert på något sätt. ”Hjärtat rymmer många kärlekar och många fina minnen. Det finns alltid plats för fler”…

13669219_10208296188177046_7027634059838924724_nJag kan inte, vill inte och kommer inte att sluta prata om det livet som jag hade med min före detta man. Och jag kommer inte att sluta tala om det som skedde åren efter hans död, för det är, för mig, ett sådant stort och grymt fossilt spår i min livshistoria och i mitt liv, att jag skulle uppleva det som om jag karvade bort stora delar av min person och min själ!
Sedan finns det mycket som jag behöver förbättra hos mig själv, naturligtvis och ännu mer att förfina.
Jag är fullständigt medveten om att jag har fastnat i det förflutna, i alla gamla rädslor, alla oförrätter, all ilska, sorg, bitterhet och även en stor skopa ångest och förbannat mycket vidrigt dåligt samvete.
Men… Inte desto mindre, är jag fullständigt insiktsfull och förstår, att mycket av sorgen över ett förstört liv och grämelsen över en tillvaro utan min dåvarande livspartner, och traumat att finna honom död, inte på något vis är utrett, färdigt och över… Det är liksom kvar där i kölvattnet av missbruket. Det är kvar att ta itu med och reda ut och begråta. Det är kvar i kroppen och i mitt hjärta, obearbetat till stora delar och inte alls ”färdigt” att bara komma över och lämna ”därhän”.
Och jag måste påminna dig, och mig själv, om att mitt missbruk tog ifrån mig större delen av sorgearbetet och det känslomässiga i att behöva lämna hus, hem, saker, livet och mina husdjur! Och, det är inte utrett själsligt och jag är osäker på om jag funnit förlåtelse hos mig själv för det som skedde!? 
Jag är osäker på om jag funnit acceptans för vad jag gjort och för vad jag lyckades förstöra, överge och skada. Finns det acceptans hos mig för att jag var så ”sjuk” att jag valde missbruket framför allting annat och med det valet så blev min historia väldigt geggig och förbannat sorglig.
Bara jag har valt! Bara jag har ansvaret för vad jag gjort och för det jag gjorde. Bara jag får lov att stå till svars för det jag valde och ställde till med… Det finns ingen annan att skrika på och peka på, eller skylla ifrån sig på… Jag och bara jag… Det är jävligt svårt att hacka i sig!
Och jag får naturligtvis alltid leva med min historia, men kanske att det kommer att ta mindre plats!?
Kanske att jag, precis som min nuvarande man och livskamrat säger, kommer att kunna ”spara” på fina minnen, kärlekar och historiens glädje, i mitt hjärtas olika rum?

I alla fulla fall och från det ena till det andra…
Livet går på, historien av ett liv kommer vi inte ifrån och i nuet behöver vi inte vara avundsjuka och rädda för andras tidigare relationer och tidigare liv. Det bara är där och det är ett ”var” och inte ett nu, även om det fortfarande är i påverkan av tillvaron. Det är erfarenheter och vi själva väljer hur vi vill se på vår historia; Erfarenheter och lärdomar, eller misslyckanden och svärta… Acceptans eller bitterhet?

Ta hand om där ute i världen! Tack för din tid och jag sänder kärlek till dig genom rymden, alla stjärnorna och förbi Vintergatan.
På återläsande och Väl Mött / Arthur (Foto; Per Lundström. Tessinparken, Östermalm)

 

2 tankar på “Jag tycker det är så fint. Vackert på något sätt. ”Hjärtat rymmer många kärlekar och många fina minnen. Det finns alltid plats för fler”…

  1. Så fint tänkt och nerskrivet! Vi är ju en produkt av vårt förflutna och det bär vi med oss på vår vandring i livet. Vi vill ju bli accepterade för den vi är och våra tidigare erfarenheter har bidragit till den som vi är idag, så take it or leave it!! Ja du, du får verkligen tankarna att gå igång och än en gång tack för dina berikande tankelabyrinter 💜

    Gillad av 1 person

    • Tack för din kommentar och för att du uppskattar det jag skriver och det jag funderar över! Jag blir glad om jag kan, ibland, plantera en ny tanke hos någon annan… Tack för dina ord! Du värmer mig! ❤

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s