Reflektioner och betraktelser av en Söndag i Alby…

13775828_10208379039088267_5542993842335585055_nDe har grillfest på gården.
Det doftar grillkött och korv.
Några ungar spelar boll mellan träden och ljudvolymen är hög. Det är väldigt jobbigt för öronen. Hjärntrött! 

Det är tyst hos grannen ovanpå.
Barnen gråter inte och ”Arga Mamman” har inte vrålat på en stund. Skönt.
Jag kan sitta på balkongen och njuta av värmen. Jag blir fortfarande oerhört illa berörd av att Arga Mamman skriker på sina barn. Jag blir ledsen och tänker; ska det vara nödvändigt? Verkligen?

Katterna ligger utslagna i skuggan. Som två tomma ballonger, som luften sakta pyst ut ur, ligger de vid balkongräcket som skänker svalka. De mår inte så bra i värmen… 
Jag dricker kaffe.
Har ångest! Matar mitt sockersug och sockermissbruk med godis och choklad.
Jag låtsas som om; Jag skiter i det! Just nu!
Eller, försöker… För ångesten är som en stor jordhög i bröstet.
Gud… Fan! Jag orkar inte.

13782291_10208380462083841_9004299015473250583_nPromenerade under dagen och tittade på människor i Skärholmens centrum.
Det var ganska folktomt. De badade väl? Kanske de grillade lamm med Vitlök hemma på sina egna gårdar?
Tiggare, kvinnor och män, talandes främmande språk. Vackra tyger, doften av kokosolja, sjalar och slöjor. Vackert…
Gassande hett och känslan utkristalliserade sig till minnen av resor utomlands.

Passerade A-laget vid puben.
En påminnelse för mig; Där hade även du kunnat hålla till, tillsammans med de utslagna och sorgliga människorna. Snusket, skiten, lorten och lukten. Otvättade kläder och människokroppar. Den sura lukten av gammal sprit, cigaretter och öl.
Äckel, förnedring, psykisk stress och tanken på mer, mer och mer…
Jag erkänner; Jag föraktar det! Jag äcklas av det! Jag avskyr det!
Men jag är på andra sidan nu. Står på sidan om och ser, tittar och beskådar.
För några år sedan var jag den som de förbipasserande tittade på och förfasades över.
Jag är en krigare! Jag är en överlevare!
Jag är nog ganska bra ändå… när allt kommer kring.

Det har varit ett par dagar som jag kan tillskriva ordet; Okej!
Mindre destruktivitet och mindre ondskefulla tankar.
Det har inte varit lättare eller enklare i sinnet, men själen har varit lättare! Jag andas bättre…
Jag har varit okej!
Dock oerhört trött och väldigt såsig, men det har varit något av de bättre dagarna på mycket länge!

På återläsande och tack för din uppmärksamhet!
Väl Mött och ta hand om dig!

/ Arthur
Foto; Per Lundström. Bilderna är tagna under gårdagen och äventyret runt Fittja och Masmo)

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s