Äh’… Jag vet inte vad jag vill ha sagt med dessa skrivna ord? Mest ett virrvarr av ingenting! Jag vet inte vad jag ”far efter”, men kanske att det alltid finns ett större perspektiv på saker i tillvaron…

Måndag. Det ska bli vackert väder. Sol och värme.
Jag ska ta vara på det idag.
Jag ska verkligen försöka att vara njutbar. Ligga i solen, tänka bra tankar och skriva. Jag ska ta en promenad i solen i eftermiddag och kanske att avnjuter jag en ensam kopp kaffe på Röda Caféet i Masmo? Kanske att jag dansar i vardagsrummet? Jag längtar efter att få dansa! Det är nytt! Det är väldigt positivt och bra!

13590521_10208265080279368_7500186214256818706_nJag ska åka hem till mig och mitt i Bagarmossen. Jag far förmodligen hem senare, mot kvällen till.
Jag längtar hem och jag behöver få vara ifred. Saknar alltid katterna dock…
Och jag behöver åka hem för att vattna, njuta av ensamheten och även träffa min boendestödjare. Undrar hur mycket post jag har nu? Det är några dagar sedan som jag var hemma hos mig själv i ”Bagis”.

Jag är djupt förälskad i min man.
Jag tycker så oerhört mycket om honom! Egentligen så borde det räcka, att älska och vara förälskad… det borde stanna med det! Men ibland så uppstår irritationer och ilska. Frustration och harm. Men det är bara för att jag vill ha min ordning, mina regler och min organiserade disciplin. Man får inte alltid som man vill… Jag hoppas bara att jag inte blir så förbannat gnällig och besk! Jag hoppas verkligen inte att jag är tjatig och gnatig! Jag tror att jag kan bli det… Men, jag ”skuldtrippar” aldrig någon! Jag är bra på det! Att inte…

13627012_10208247577761816_2309148707543426854_nMan ska inte försöka att förändra andra människor, som man har en tvåsamhet tillsammans med och man ska inte heller försöka att påverka människors kärlek mot riktningar som inte är överensstämmande med deras person och uttryck.
Ibland finns det så mycket mer, att önska ur en tvåsamhet.
Ibland finns det så mycket som man skulle vilja ha mer av, i en kärlekshistoria, men som man kanske bara får lov att förstå att det aldrig kommer att uppnås hur mycket man än önskar, vill och kanske till och med kräver!
Och, ibland… finns det ju sådant som man absolut vill ha mindre av och så finns det sådant som man bara inte vill veta av. Alls!
Men kärlek är kärlek. Att älska någon är svårt.
Att leva kan vara svårt. Tvåsamhet är inte ”en mans göra”, man är ju två och ibland blir det dessutom, plötsligt, fler iblandande.
Att vara två, är ibland väldigt krävande.13557905_10208242763201455_173235370175145973_n
Det måste finnas någon typ av acceptans mellan två människor! En balansgång och ett gillande. Att bara låta somligt vara och inte gegga så förbannat i det.
Och istället för att bli arg, irriterad och förbannad på sådant som inte passar ens egna person, så får man lov att söka acceptans eller prata om det.
Tala om det! Tala alltid sanning och säg som det är!
Jag menar verkligen att prata om det som stör. Inte skrika, som grannen ovanpå i Alby och inte vara elak och ful i munnen, som ”Arga Mamman”, som är min benämningen av samma kvinna. Hon ovanpå. Hon är arg och skriker jämt.
På barnen och sin man…
Fast han, mannen, skriker han också och härmar sina barn när de gråter och låter som sin fru när hon är som argast. Nödvändigheten av det?
En fundering bara.
Man får lov att välja sina krig.

13138784_10207842106585290_4669768080743782958_nFör att kanske förtydliga vad jag menar…
Jag har mina ”idéer” och jag har min ”ordning” så som jag vill ha den och som jag önskar, och antingen så finner jag mig i att min partner struntar i vilket och bara låter det vara, eller så fixar jag till det själv. Nödvändigheten av att gapa, gräla och vara arg, är lika med noll!
Det är bara förbannat dumt och onödigt!
Och vill jag ha det på mitt sätt och vill jag ha saker och ting som jag önskar, så får jag lov att göra det själv, eller så accepterar jag att somligt blir halvdant och inte som jag har tänkt…

Den ena vill ha det snyggt och rent, emedan den andra bryr sig mindre. ”Det är inte så viktigt och det är inte livsavgörande! Ingen har dött av dammråttorna under sängen”!
Man får acceptera. Man får lov att sätta saker och ting i perspektiv i tillvaron och vardagen. Vad är viktigt, egentligen och vad är värt att strida för?
Det blir ett onödigt energidränage av att irritera sig på sin partner. Det blir slitningar… Förbannat onödiga slitningar. Man får som sagt lov att välja sina krig.
Antingen så tar man itu med disken själv, eller så får den stå kvar och så får man bara acceptera att den står där. Om jag blir irriterad och förbannad, så får jag fixa det själv, om det är ”min” ordning jag önskar!
Låt det bara vara. Irritationer och ilska står oftast för någonting annat, än att till exempel dammsugaren fortfarande står framme på köksgolvet. Vad är du förbannad på, egentligen?

13567073_10208247976571786_269060866680824359_nÄh’… Jag vet inte vad jag vill ha sagt med dessa skrivna ord?
Mest ett virrvarr av ingenting!
Jag vet inte vad jag ”far efter”, men kanske att det alltid finns ett större perspektiv på saker i tillvaron och kanske att jag, eller du, får lov och ha ett större helikopterseende och tänka till, innan vi exploderar av frustration? Somligt ska man nog bara låta vara och sedan försöka att se saker och ting ur ett helhetsperspektiv.
Sedan finns det naturligtvis sådan som man inte ska acceptera! Stryk eller grova nedsättande ord. Men det händer aldrig i min relation till min partner. Den typen av relationer har jag haft och det tjänar inget gott syfte alls! Inte mer än att jag lovat mig själv att det aldrig mer ska upprepas! Jag är för värdefull för det!
Jag undrar om de ovanpå är så fula i munnen som det låter? Jag kan inte deras språk, men det är märkligt vad de är arga, skrikande och förlöjligande av varann. Härmar varann när de gråter och vrålar… Det låter förlöjligande och bara elakt!

Det är bara funderingar och grubblerier jag har, för jag blir trött och irriterad på min partner och man emellanåt, men som sagt… Man kan välja sina krig och kriga på i en tvåsamhet, eller så kan man försöka att finna acceptans och låta det vara… Hemma hos mig i Bagarmossen råder min ordning, min disciplin och mina vanor, och där blir faktiskt min man nervös och orolig…

Från det ena till det andra! Ta hand om dig därute i vardagen och njut värmen och sommaren! Jag ska ta hand om mig idag, ligga i solen, vila och ta en promenad. Jag måste röra på mig och promenera bort värken i kroppen.

Idag önskar jag inte att få dö, det är skönt! De dagar då döden, i mina grubblerier och tankar, är frånvarande, är bra dagar.

Väl Mött / Arthur (Foton; Per Lundström. ”Bilder ur vardagen”)

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s