Jag hade ett långt ”möte” igår med min härliga Boendestödjare.
Vi skulle ses vi lunch, men jag somnade och vakande inte förrän klockan var efter tre. Det gjorde inget, sa hon, för hon vet mina svårigheter och det mesta är okej. Hon har många klinter med olika svårigheter och komplexitet, så hon kan och vet… Det gör inget.
Det blev dessutom ett ”möte” utomhus och nere vid stranden i Naturreservatet bakom mitt hus, så jag fick några timmar med värmande sol ändå, som jag hade tänkt, men dock senare på eftermiddagen.
Det var mycket människor vid vattnet och jag blev stressad. Det blir oroligt och nervöst för mig, men jag var där ändå! Jag är ganska bra på att ”göra saker oavsett hur det känns”!
Mycket barn förstås och många skrikande föräldrar.
Hjärntrött är ordet.
Jag somnade på ett ögonblick när jag kom hem igen, men det gjorde ingenting det heller. Det är bara jag här i Bagarmossen. Ingen att ta ansvar för och ingen att ta hänsyn till. Bara jag. Bara mitt och min vrå att kunna göra som jag vill i.
I alla fulla fall…
Jag och min Boendestödjare pratade om min ekonomi, om den kommande hösten, min nya handläggare på Socialpsykiatri, Psykiatrin och Försäkringskassan!
Vi pratade om mitt boende, min familj och min kärleksrelation. Och, naturligtvis, pratade vi mycket om djur och katterna. Fortsätt läsa
Vardagliga Anteckningar... 