Hur ska man veta? Ska man gissa och bara vara nöjd? Ska man låta det vara och försöka att sluta vara så jävla paranoid? Jag är trött!

IMG_3023Kaffe på uteplatsen, här om morgonen, i Bagarmossen, i mitt fina hem och bara jag och tystnaden.
Filtar och raggsockar. Det var kyligt!

Det är höst i luften. Är sommaren slut nu? Och jag som inte hunnit med att vara ”med”, utan bara tyckt synd om mig själv och varit hopplöst egocentrerad. 

Och kroppen, min kropp, har känts tung och likaså sinnet.
Jag är orkeslös och trött. Det är ett evigt tjat och ett evigt gnäll…
Trött! Trött och jävligt trött! Jag är fullständigt medveten om det, mitt tjat och min ”offerkofta”! Jag ÄR insiktsfull.

Några intensiva dagar fick energibanken att sina. Igen! Det är inget nytt! Inte alls! Det var då jag drog mig tillbaka till mig och mitt. Ensamheten i Bagarmossen. Mitt hem och bara jag.
Återhämtning, ingen skuld, inget samvete och bara vila. Inte tänka på andra och inte vara mjuk, smidig och tillmötesgående emot någon, utan bara jag! Jag!
Det blir lite för mycket ibland, av att ”göra saker”. Jag vill naturligtvis vara med! Jag vill också ”hitta på saker”! Jag vill leva, njuta, vara njutbar och aktiv! Och vi gör det, jag och min kärlek, ger oss ut på äventyr och företar oss saker. Det är bra!
Men det kommer surt efteråt, det brukar göra det, när själen och kroppen töms på energi. Jag kan omöjligt sila alla intryck som omvärlden bjuder på! Allt går rakt in i skallen och själen, ofiltrerat och fullständigt ocensurerat! Och min energi tar slut. Sinar! Ungefär som en ballong vars syre sakta pyser ut ur osynliga små hål… Det brukar bli en sladdrig liten kvarleva av de där ballongerna, som en färgglad liten tarm, på marken, efter ett barnkalas. Tom och syrebrist.

IMG_3030Från det ena till det andra, skulle man kunna säga…
Vi är mindre bra på att prata med varann, jag och min stora kärlek.

Vi är mindre bra på att föra djupare samtal, numer, och konstruktiva dialoger med varann. Just nu är det bara en malande, grubblande och eftertänksam monolog. I mitt huvud!
Men vi talar om väder, vind, andra människor och om familjeförhållanden.
Vi pratar om nyheter, teveprogram och ibland om mat.
Uppmärksamheten landar på våra djur, förstås, på andra människors problem och ”vad vi ska hitta på” under dagen.

Det finns en elefant i rummet.
Det finns en flodhäst som rör sig mellan oss, men ingen av oss säger något om det! Ingen talar eller vågar sticka hål på det som vi verkligen skulle behöva dela med varann… Hur jag mår, hur jag har det och när det kan tänkas ”gå över”!

Det blir ett undvikande, ibland straffande tystnad och andra gånger vill jag inte vara med längre! Det går åt för mycket energi för mig, att våndas, grubbla och tänka på hur jag och vi, vår tvåsamhet, ska kunna komma vidare…
Tvåsamhet, som ibland blir ensamhet, som ibland blir ensam isolering. Det är inte hans fel! Det är inte han som egentligen sätter stopp för samtalen! Jag skulle kunna fatta mod och bryta det där, bryta min egen isolering och börja tala! Tvinga fram ett samtal; ”Vad vill du? Hur vill du ha det? Och vad gör vi nu”?
Problemet är ofta; ”prata inte om det svåra känslorna! Visa inte ilska och irritation! Bli aldrig arg och höj för Guds skull inte rösten”!
Det blir tystnad av sådant, eller möjligen dåliga skämt, för att bryta isen!IMG_1866
Visa inte behovet av kyssar och smek och framförallt, be inte den andra skådespelaren i kärlekshistorien, att ta för sig och visa lite power och krafttag! Be inte om bekräftelse och be för Guds skull inte om kärleksfulla ord, som kärlek, skönhet eller; !Jag älskar dig”.

Och jag som tänkt så ofta att just det där aldrig får upprepas i mina relationer. Just det där att börja gå på tå, men samtidigt försöka vara njutbar ändå, utan konflikter eller kyssar och behovet av bekräftelse och ”jag älskar dig till vanvett”. Jag försöker att finna acceptans, för alla människor är ju olika och fungerar på så individuella sätt, men dock…
För det blev ju precis så med min före detta man, han som dog, att tystnaden och rädslan för känslor tog överhanden! Och jag har tänkt så ofta; ”Inte en gång till! Inte gå miste om värme, kärlek, ilska, ömhet, frustration och känslor, bara för att den andra inte vågar känna efter och upplever ett motstånd”!
Lev mer! Dansa mer! Ta för dig mer! Våga vara njutbar och vacker!
Jag vill inte ha det! Tänk om det händer något och alla de där vackra orden blir outtalade och all den där ilskan inte fått ordentligt utlopp, och bara försvinner outsagda och o-utagerade. Tänk om man inte hinner med..? Ja, du vet… Döden eller i slutet av en relation.

Hur ska man veta? Ska man gissa och bara vara nöjd? Ska man låta det vara och försöka att sluta vara så jävla paranoid? Kanske att man bara ska låta det vila, vara som det är, och finna acceptans?

IMG_2191Jag är trött!
Jag saknar mig själv, jag saknar livet och jag önskar mig livsglädje och mer jävlar-anamma! Jag har kommit underfund med att en kärleksrelation kan vara och bli hopplöst dränerande och energikrävande! Att vara tillmötesgående, att vara försiktig, att vara snäll och god, även om man är förbannad, att vara tyst, även om man vill skrika och att tappa modet och inte våga be om det uppenbara; ”Älskar du verkligen mig”?

Jag grubblar och maler på. Jag tänker för mycket. Jag är hopplöst ältande och jag letar fortfarande efter en knapp för att pausa mig själv och livet. Vore inte det underbart!?

Ta hand om dig! Var rädd om dig och dina närmaste! Krama på dem och berätta hur mycket de betyder! Det händer saker hela tiden i livet och har man otur så…
Livet är inte lätt, men det kan bli och vara underbart, bara man får lite hjälp och stöd på vägen. På återläsande och tack för din tid!

Namaste och Väl Mött / Arthur (Din filosof i cyberspace)
(Foto; Arthur)

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s