Att få vara människa och man, oavsett om det känns som en lögn och falskspel. Jag kanske skulle berätta om, oavsett hur det känns, att jag är snäll, schysst, njutbar och härlig?

Jag tänkte… att jag skulle sätta mig ner och skriva ett mer positivt inlägg.
Ett inlägg som brinner lite, glöder, av positivitet.
Och jag kanske skulle skriva om allt jag har, allt jag faktiskt kan och får njuta av? Allting som finns i min tillvaro och allt det som jag lyckats med att åstadkomma?
Kanske att jag skulle berätta om hur jag gör, för att hålla mig på benen, de dagar då det inte spelar så stor roll längre, om jag lever eller inte?
Och kanske skulle jag, för dig, skriva om hur jag går tillväga när tankarna blir för mörka och för stora…

Att njuta. Att ta tillvara på…
Att vara stor och stark, och vara ett med livets alla uppochner gångar.
Att få vara människa och man, oavsett om det känns som en lögn och falskspel.
Jag kanske skulle berätta om, oavsett hur det känns, att jag är snäll, schysst, njutbar och härlig?
Att avnjutas. Att få vara vacker, själsligen och att få vara fin…

En kärleksdikt att avnjuta; ”Jag var vacker, för en stund”.

Fördrucken, på dina lögner.
Svalde girigt ditt språk. Smakade egoistiskt, dina mjuka uttryck.
Med glupskhet, som hos en svulten, åt jag ur din hand av kärlek och ömhet. 
Trodde, ville tro, att jag var värd kärleken! 
Du tvättade, tvagade, min spruckna kropp, med ömheten.
Översköljde mig, med kristaller, av älskande färgade ord.

Jag var vacker, för en stund.
Jag var underbar, för ett ögonblick. Ett lån. Du lånade mig detta vackra.
Stavelserna var belånade!
Orden och de svulstiga storvulna, tog du tillbaka.
Återkallade kärleken, ömheten och det vackraste orden…

Härsket, ruttet och surt, är smaken i min mun.
När passerade dagen för slutet?
När vandrade jag förbi ditt, ”bäst före”?
Det blev dyrt för mig. Det lånade härliga färgstarka, blev kostsamt…
Min kropp. Min mun. Mina kyssar, och mitt hjärta tog du i pant!
Lämnade inget för mig att behålla. Inget kvar för mig att svälja och vårda… Ocker!

Får jag låna igen?
Min själ, som säkerhet?
Vill svälja, hetsäta och glupskt vara älskad igen… Egoistiskt!
Men… Får jag?

~Arthur~