Jag gör det hela tiden. Tänker på bra saker, skriver ner mina bra egenskaper och bjuder mig själv på Affirmationer i positiv riktning, men inte fan fäster det hos mig.

IMG_2757Och min fråga är ännu; Vad ska jag lära mig av detta? Vem ska jag bli av allt det här?

Regnet öser ner. Det är grått. Stålgrått.
Sommaren tog slut alldeles för fort.
”Tiden går så mycket fortare, ju äldre man blir! Man hinner inte blinka förrän en vecka har gått och man minns inte längre vad man åt till lunch”. En god väns ord.

Jag hann inte riktigt få njuta, leva och skratta den här vackra sommaren.
Jag har brottats med skuld, ångest, kärlek eller inte, och jag har rådbråkat mig själv och vänt på så många stenar och försökt att få perspektiv på livet och min tillvaro.

Jag har verkligen försökt, tycker jag själv, att få distans och se min vardag med ett helikopterseende, som ifrån ovan, och verkligen ansträngt mig för att få till livspusslet och SE hela mig och min komplexitet. Förstå vad som händer, förstå vad det är som sker och min fråga är ännu; Vad ska jag lära mig av detta? Vem ska jag bli av allt det här?
Jag påstår inte att jag är ”svår” eller speciell på något sätt, men mitt liv och min psykiska ohälsa är ganska grötig, ”såsig” och ogenomtränglig, och jag har bemödat mig med att bena upp och bena ut varför somligt ÄR och vad jag själv kan göra för att få till ett mer flow i livet. Fortsätt läsa