…en tid bokad på Rosenlunds Sjukhus här i Stockholm och på Psykiatrin. På Onsdag. Klockan två. Det bli bra! …cynismen och ironi tar över. Jag tror ingenting, förrän jag ser ett resultat!

14054706_1773233832934090_1927775123_nDet blev ingenting av någonting alls igår.
Jag bodde mer eller mindre i soffan, tillsammans med alla kuddar och en varm pläd! Jag bullade upp alla kuddarna, satt med mitt skrivblock och slötittade på teve.
Försökte att se en film, men förstod inte vad jag tittade på, så det blev inte mycket av det heller.

Inget bad, ingen promenad, inget möte med boendestödjaren och mest kaffe och dålig mat.

Det där med maten är mindre bra, för det ger mig ångest. Jag försöker ju som bekant, att undvika socker och kolhydrater (vilket är samma sak) men ibland så ”frossar” jag och det gjorde jag igår. Problemet efter den där frossardagen, är svårigheterna att bryta det. Jag upplever det som att ta sig ut ur missbruket, när suget är som allra värst och när missbrukarhjärnan tar över och kidnappar ens vilja och övertalar en med en mild röst: ”Att bara lite, lite och bara idag. I morgon blir en bättre dag”!
Det värsta, faktiskt, är alla mardrömmar om återfall i drogträsket och mängderna med sprit jag dricker i mina drömmar, efter det där sockerdagarna, och jag har efter en längre tid kommit på sambandet med alkoholen och kolhydraterna! Om jag håller mig ifrån sockret, så behöver jag heller inte känna suget efter ett glas vin och jag behöver inte heller drömma om skiten. Sprit och vin innehåller mängder med kolhydrater!
Jag vaknade svettig i natt, efter att ha jagat till Systembolaget precis innan de skulle stänga. Vidrigt! Fortsätt läsa