Vad är det för fel på psykiatrin!? Det försöker att trötta ut mig, skjuta på mina tider, boka om, inte höra av sig och bara låta mig flyta omkring utan hjälp… förr eller senare ger människor upp…

Vad är det för fel på Psykiatrin?

Det är väl härligt med Vården och Psykiatrin?
Det är så tacksamt att de finns.
Och med barnslig cynism och ironi säger jag bara; ”Vad var det jag sa”?
Tiden i morgon är avbokad och ombokad till i nästa vecka, för ”det kom upp annat på schemat”, som var viktigare för läkaren på psykiatrin.

Och eftersom jag har blivit så cynisk och paranoid, så tänker jag direkt; ”Det försöker att trötta ut mig, skjuta på mina tider, boka om, inte höra av sig och bara låta mig flyta omkring utan hjälp, för förr eller senare ger människor upp och vips, så är sjukvården och psykiatrin av med en patient”!
Det är nämligen nya given, att få patienterna att söka hjälp på annat håll, eller avfärda dem och hoppas att ”det sjuka ger sig med tiden”, eller så sänder de remissen till Vårdcentralen eftersom de ska avlasta psykiatrin numer, eller om du är före detta missbrukare, så landar remissen på missbrukarenheten på Socialförvaltningen, oavsett om du är ny-nykter eller har varit drogfri under flera år!
Bort med alla de sjuka och bort med dem från psykiatrin… 
Varför inte avrätta oss med en gång, jag menar… vi kostar ju bara pengar och vi är bara i vägen och tillför absolut ingenting till samhället och världen!
Grattis till mig! Grattis till alla jävla psykfall! Men för fan, DÖ någon gång då’…

…Och så finns det de där människorna som jag mött och gjort en kortare bekantskap med, och som utnyttjat mitt vänligaste och schysstaste jag och som fullständigt skiter i konsekvenserna av vad de har gjort och inte uttryckt så mycket som ett förlåt…

Det är bra att sätta sig ner och tillåta sig att bli förbannad, arg, bitter, ledsen och jäkligt besk i sina funderingar och nedtecknade ord. Skriva av sig sin ilska!
Man måste få tillåta sig att vara arg och förbannad också, och inte bara godhjärtad, sval och mjuk… Man kan inte bara vara god, tacksam och gudfruktig!

Jag har förlåtit mycket, kommit över en del och jag har glömt annat, emedan somligt fastnat kvar i minnet och blivit till oförrätter som jag skulle kunna explodera av ilska inför, när jag låter det växa till sig i huvudet.

Mycket har jag förlåtit mig själv för, ”kommit över” och jag har tänkt; ”Om bara jag förlåter mig själv, om bara jag ser min egen del i somliga händelser och situationer, så kan jag lämna det och gå vidare! Om jag skriver ner det och försöker att se på somliga bittra oförrätter med distans och med objektivitet, så kanske jag kan se vad jag gjorde, hur jag agerade och vad jag kunde ha gjort annorlunda”.
En del händelser var jag ju maktlös inför och kan idag inte göra så mycket åt, emedan andra händelser kunde jag faktiskt ha gjort annorlunda i och agerat på ett annat sätt kring! Dessutom kan jag kanske förändra min egen inställning till det!?