De är många som dör. Ingen räknar längre så noga. Nyhetsuppläsaren hostar ur sig; ”Det var ett hundra tal”… Det var hundraen, för det var ett barn som dog i det där lastutrymmet… Please! Tell me again, how hard your life is!

15615_10152970297980100_1024665897204792861_nNär jag somnar trygg på natten, med huvudet mot kudden, under mitt täcke av dun och trygg bakom ryggen på min kärlek och bästa vän, då finns de människor som inte vet var de ska sova. 
Då finns de människor som sover direkt på marken, på grus, lera och asfalt.
De finns människor som sover med sina familjer och sina barn under bar himmel och inte har mer att vila sitt huvud emot, än den packning de bär med sig. 
De har ingen filt att värma sig med. De är många som dör, under natten. 
Ingen räknar dem så noga längre. Nyhetsuppläsarna hostar ur sig; ”Det var ett hundra tal”… Det var hundraen, för det var ett barn som dog den där natten av kylan… 

När jag tar en promenad till affären, för att handla det jag behöver för att stilla min hunger och för att få energi att klara av mina dagar, då finns de människor som inte vet vad de ska äta, hur de ska äta det och om de kan äta någonting alls och får hela familjen mat och hinner någon att dö innan maten är inom räckhåll?
Hunger, ångest, svält och törst, får människor att gör det mest märkliga saker för varandra, sina anhöriga och mot andra. Fortsätt läsa

Publicerad på Bloggen den 1:a Augusti 2016; ”Det kommer alltid att finnas människor som skor sig på andra… För… på bekostnad av hemlösa, missbrukande, utkonkurrerade, missanpassade och trasiga människor, kan man tjäna en rejäl slant! Mycket pengar! Ingen öppnar munnen för att berätta hur jävla illa det är, för det är det! Tro mig! Fegisar”!

Det kommer alltid att finnas människor som vill ha mer än vad de har.
Det kommer alltid att finnas människor som skor sig på andras bekostnad.
Och… det kommer alltid att finnas människor som gamar åt sig och vill ha mer, mer och mer och som, på redan utsatta människors bekostnad, utnyttjar och suger ut mängder med pengar från stat och kommun.
Du vet inte om det, men människor lever på sina håll i den här staden värre än djur, med Stockholmsstads goda överinseende!

Vem som helst, som har tillgång till lokaler eller någon typ av utrymme, kan kicka igång en verksamhet, en business, en firma och det finns äckligt mycket pengar att tjäna på dem som söker hjälp och som behöver räddning.
Öppna ett Stödboende för dem som behöver, och ta sedan kontakt med myndigheter, Socialförvaltningar och hjälpsamhetsorgan för att få företaget i hamn!
Saken är klappad och klar! Busenkelt! Alla kan! Även kvinnor! För det är många därute som inte har någonstans att ta vägen! Det blir klirr i kassan! En och en annan miljon!
Fiffla lite också med bokföringen och undanhåll HUR många sängplatser du egentligen har i ditt Stödboende, så kan du tjäna en extra hacka, svart…
Till en Ferrari kanske?

Och de som redan har, vill alltid ha mer och blir till pengamonster som tuggar, tuggar och sväljer och fullständigt skiter i hur pengarna landar i deras ficka!
Mer, mer och mer…
Sedan att dessa affärskunniga kvinnor och män köper hus och lägenheter åt sig själva för flera miljoner, för dessa lortiga pengar, det bekommer dem inte!
De har tjänat ihop dessa pengar ”genom hårt arbete”! De kan sova gott om natten, tryggt och varmt, och min fråga är; Vad är det för fel på människorna? Vad är det för fel på er som skor sig på andras olycka?
Sedan är det väl lite väl grisigt att en del av dessa affärsmän och kvinnor, får priser och utmärkelser som årets företagare, år efter år?
Vad hände egentligen? Fortsätt läsa