Det är en grå dag.
Det kanske inte gör så mycket.
Man kan göra som man vill… En dag hemma och inomhus? Kanske städa lite?
Kanske bara ligga i soffan som en påse nötter och se på dålig teve? En kort promenad blev det dock, i morse…
Jag är trött, inget nytt under solen, men jag kan erkänna i skrivande stund att det känns lättare om hjärtat och det känns lite mer ”frisk luft” i kroppen.
Kan det vara medicinen?
Kan det vara så att det kanske är på gång?
Det kommer att dröja innan full effekt är uppnådd, men efter några dagar så känns det lättare att vara människa.
Jag vill inte dö idag i alla fall… Det är en bra måttstock!
Oavsett hur det är med det där, så känns det lättare och det känns lite skönare idag, och jag ska verkligen försöka att inte tänka så förbannat mycket på huruvida jag faller ner i svärtan under dagen eller inte, utan bara andas och försöka att vara njutbar.
Jag är alltid observant emot mig själv och hur jag mår, och jag misstror det mesta numer, inkluderat mina känslor, tyvärr, men om det skulle vara så att det faktiskt är bättring och räddning på väg, så skall jag försöka att hålla fast vid det.
Tänk om? Nu kanske?
Det vore en välsignelse om detta mörka, svarat och brungrå, snart är över! Fortsätt läsa